Göteborgsposten – 7 mars 1863, sida 2

Nu hade denna slicka — skenbart känslolösa flicka fått en röst och hon manade honom att närma sig det oundvikliga målet. — Om ni visste huru olycklig upptäckten af hemligneten kan göra mig, dare i denna sak. — Men jag ber er, svarade hon med undertryckt raseri — jag ber er att göra det. Jag ber min brors förtidiga död. Vill ni göra det? Ja eller nej? — Hvad sker, om jag svarar nej? — Då vill jag göra det sjelf, utropade hon och såg på honom med sina bruna strålande ögon. Jag vill sjelf uppspana denna hemlighet; jag vill soka upp denna qvinna, afläcka hemligheten af Georgs död. denna så skulle ni truligen icke yrka att gå vi( er att hämnas ven om ni icke vill säga mig i hvilken trakt af England min bror försvann. Jag vill resa från verldens ena ända till den andra för att uppdaga uppspana det för hans ödes hemlighet, Jag är myndig, oberoende och rik, ty en af mina tanter har testementerat mig penningar. Jag ekall kunna använda medhjelpare för mitt ändamål och jag vill löna dem väl, som tjena mig. Välj mellan de begge alternativerna, mr Audley. Skall jag eller ni upptäcka hvem som mördat min bror? Han ansigte att hennes beslut icke var resultatet af en öfvergående qvinlig entusiasm, som skulle evigta under hindrets jernband. Hennes sköna anletsdrag, hvars konturer alltid liknade en statys, tycktes nu stelna till marmor genom uttryckets kraftfulla stränghet. Det ansigte, Som han betraktade, tillhörde en qvinna, som endast döden kunde afvända från hennes föresats. nig. läste i hennes om ni icke vill