Göteborgsposten – 6 mars 1863, sida 2

— God morgon, mr Talboys. sado han allvarsamt. Gud gifve att ni har rått! Gud gifve att jag har orätt! Men jag fruktar att den dag kommer, då ni får skäl att ångra er likgiltighet för den förtidiga död, som träffat er son. Han bugade sig allvarligt för mr Harcourt Talboys och damen, hvars ansigte var doldt i hennes händer. Han dröjde litet och såg på miss Talboye, i den tanka att hon skulle göra något tecken eller visa någon önskan att qvarbålla honom. Mr Talboys ringde efter den känslolöse betjenten, som förde Robert till salsdörren med så mycken högtidlighet som om han fört bonom till afrättsplatsen. — Hon är lik sin far, tänkte mr Audley, när han för sista gången betraktade det nedböjda hufvudet. Stackars Georg! du behofde en vän här i verlden, ty här voro icke många som älskade dig.