Göteborgsposten – 6 mars 1863, sida 1

Bres srån Lund. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Lund d. 1 Mars. I mitt sista bref förekom, såsom kanske Göteborgs-Postens flitigaste och minnesstarkaste läsare erinra sig, en skildring af en här firad offentlig fest, och i dag ämnar jag lemna en annan dylik. Men om någon deraf slutar att vi ej göra stort annat här i Lund än fira fester, och att skålar, tal och hurrarop höra till ordningen för dagen, så gör han oss en himmelskriande orättvisa. Tvärtom bär lifvet här det nyktra allvarets, den tåliga flitens prägel, så vidt som detta låter förena sig med visdomsforskarnes af kamratlifvet närda ungdomseld. Våra dagars lundastudenter stå i nästan alla hänseenden öfver förflutna decenniers. De ragla ej omkring på de antikt krokiga gatorna och gränderna, efter att vid rykande bålar ha hunnit till en uppfattning af tid och rum, som närmar sig den, hvartill Kant kom på meditationens väg i sin lilla königsbergska studentkammare — de gripas ej af berserkaraseri vid anblicken af gesällers och handtverkslärlingars imponerande leder — de kunna underkännas i en examen, utan att hämnas på den stränge professorns skuldlösa fönsterrutor, utan att väcka honom och hans stackars grannar ur deras ljutva sömn genom oharmoniska pereatrop och skärande inartikuleradt oljud — de bilda ej gåsmarsch efter vördiga matronor och skälfvande ungmör, som återvända från oförargliga kafferep eller uppbyggliga supcer. Kort eagdt, en förändring har inträdt, i följd af hvilken