Göteborgsposten – 4 mars 1863, sida 2

Article Image
Ifrån staden, fick malet bero på ny anmälan, hvilken skulle ske då ynglingen anträffas. Från Utlandet. Det för dagen märkligaste i den polska frågans situation är den med en viss bestämdhet framträdande omständigheten, att preussiska regeringen slagit till reträtt och i öfverenstämmelse med Ryssland så ändrat den ingångna konventionen, att den i stället för en politiskt-militärisk karakter erhållit en polismilibirisk. Någon vidare fuktisk intervention skall numera ej komma i fråga. Det antages, att denna förändring eller modifikation härleder sig från den ryska sidan, der man blitvit hapen öfver den storm af ovilja som konventionen väckt öfver hele Europa och börjat frukta för den konklusion man deraf skulle draga, nemligen att få den polska frågan från en inre rysk förvandlad till en europeisk, ett betraktelsesätt som måste framför allt falla Ryssland olägligt, för att icke säga farligt. Ett enskildt bret trån kejsar Napoleon till kejsar Alexarder II omtalas nu mycket, och det betecknas såsom högst sannolikt, att Napoleon deri på det vänligaste men ätven allvarligaste föreställt czaren, att afstå från den olyckliga konventionen, hvilken ovilkorligen skulle tvinga vestmakterna att å sin sida återigen intervenera i den polska frågan, till törekommande af alla de förvecklingar, som dess nya ställning till situationen måste framkalla. — Afven i Preussen har man ingått på ettergifter, mestadels genom de allvarliga föreställningar, som ingått från ambassadörerna i London och Paris, hvilka ej allenast framställt de resp. kabinettens harm, utan äfven hänvisat på faran för Preussen at Österrikes hållning, hvilken lätt kan åter tillvinna detta kejsardöme första platsen inom Tysklandoch detta vill Preussen på intet vilkor medgifva. Heldre hvilken annan uppoffring som helst. Vi skola således under de närmaste dagarne få höra omtalas, huru af det rysligt tillämnade berget, hvilket omgat sig med tordönsmoln och blixtar under födslovåndan, endast framgått en — råtta. Den statsman, som sitter vid rodret i Berlin, skiftar politik lika lätt som en dandy byter om handskar, och han skall väl söka att rifva upp ett annat moln i en ny kant, för att under braket öfverdöfva de skarpa och kritiserande stämmor, som stundligen ljuda från det inre af Preussen. Och märkligt vore, om ej tvisten med Danmark snart skall åter bli tagen fram, för att med den afleda preussiska nationens uppmärksamhet från såväl den eländiga misstyrelsen som från den begångna nesligheten, för att icke säga råa dumheten i den polska frågan. Emellertid har preussiska regeringen hunnit draga en stark militärkordong kring sina polska gränser, så att hon de facto bidragit till undertryckningsförsöken i afseende på polska upproret, i det hon på sin gräns utestängt polackarne från möjligheten att genom flykten rädda sig från en vild och grym förtryckares hämnd. Och det skamliga i denna handling qvarstår som en outplånlig fläck i Preussens historia. Man torde väl, i trots af försöken att sålunda vilja minska resningens betydelse, kunna antaga, att det ej mera skall lyckas alla ryssars sjelfherrskare att åter nedsänka den polska frågan till en enbart rysk. Den allmänna meningen inom Europa har uttalat sig alltför högt och tydligt i riktningen att Polen må erhålla sina besvurna, men skamligt beröfvade frioch rättigheter, och engelska ministrar ha, under folkets påtryckning, alltför oförbehållsamt sagt, det Ryssland brutit emot sina ingångna förbindelser, för att det gerna skall vara möjligt, att Polen åter skall kunna slås i bojor och, så att säga, afrättas. Kejsar Alexanders personlighet låter förutsätta, att han ej skall bli alldeles döf för föreställningar, huru mycket det kanske än skall kosta på den mäktige czaren att nödgas gifva med sig. För det europeisak lugnets snara återupprättande, för rättvisans skipande emot ett länge såsom laglöstbehandladt folk, vore det önskvärdt, att czaren kastade öfverbord gamla despotiska traditioner och lyssnade fill den allmänna meningens röst. Skulle han deremot vilja framhärda uti sitt ryska våldsoch undertryckningssystem, samt med en skriande terrorism genom härjningar, mord och brand tvinga en klagande nation till tystnad, då kunde allvarliga konseqvenser vara att vänta, ty hela det civiliserade Europa är solidariskt med Polen. Ett undertryckt och slafviskt bundet Polen är alltid ett frö till stormar och oro för Europa, och detta måste förekommas, om nationerna ej skola så småningom utmattas af nödiga rustningar och kasta sig i armarne på en utvecklingen hämmande, om än för ett ögonblick lugnande reaktionism. Diskussionerna inom Englands parlament 0 i detta fall af särskild betygelss arch In.

4 mars 1863, sida 2

Thumbnail