Den å4:de eller 5:te febr,, mot kl. 5 på morgonen, kringrände en afdelning af den kejserliga armåen, infanteri och kosacker, staden Tomaszow. Insurgenterna samlade sig, och efter att hafva banat sig väg genom soldaternas leder, hvilka inträngde i staden, ordnade de sig i slaglinie utanför staden. Efter det några gevärsskott vexlats, förföljde trupperna icke insurgenterna, utan rusade på staden och öppnade en stark gevärseld mot de af innevånarne upptagna husen; de spridde sig genast omkring på alla gatorna, och började massakrera och plundra värnoch vapenlösa personer. Kapt. Brzezinski, befälhafvare för ett regemente, rönte skammen att få sina epåletter afslitna; man ref honom med naglarne i ansigtet och örfilade upp honom. Soldaterna afskuro med sablarne fingrarne på de sårade, för att bemäktiga sig de ringar de buro. Tvenne hus omgåfvos med halm och påtändes af trupperna. Branden blef slutligen hejdad, tack vare innevånarnes isver. Staden erbjuder ett skådespel af förstörelse, ty alla de bättre husen ligga i ruiner. Alla de tjenstemän och medborgare, som njöto en viss välmåga, hafva genom plundringen beröfvats allt hvad de egde; förlusterna kunna ej rätt beräknas, ty största delen af de offer, som kunde rädda sina lif, hafva tagit till flykten. Många flydde till Galizien; bland dem ett par enkor, hvilkas män slagtats. Dessa arma qvinnor hafva i förfåran öfver händelserna blifvit vansinniga. Under fortsättningen af diskussionen i Preussens deputerade kammare om de polska angelägenheterna varnade Vincke mot sentimentalitetspolitiken och menade, att man ej borde underskatta upproret. Emot Bismarcks fordring på ett engelskt underhus ställde han fordringen på ett engelskt öfverhus och en engelsk minister, som hyste aktning för landets representation. Kejsar Napoleon skulle ej intervenera, men ville endast afleda uppmärksamheten från Mexico. Afven England skulle betänka sig. Splittringen emellan Österrike och Ryssland var gagnelig. Alliansen mellan Frankrike och Ryssland hade blifvit prorogerad. I det hela förtjente regeringens politik tacksamhet. Förföljandet af de flyktade polackarne stred likväl mot Preussens ära. Han varnade ministeren mot fortsättandet at den inre split, som skulle ödelägga staten. Af en ministerkris hade hans vänner intet att vinna. Majoriteten måste en gång komma till rodret, landet måste bli vist at skadan. — Bismarck upprepade att den med Ryssland ingångna öfverenskommelsen skyddar Preussen mot ryska truppers inryckande. Bonin, hittills öfverpresident i Posen, förklarade, att han såsom öfverpresident icke skulle ha gillat regeringens åtgärder. Konventionen skadar Preussens intressen. Kammaren har med stor majoritet antagit neutralitetsförslaget. Ryktesvis berättas, att den ryskt-preussiska konventionen i hemlighet blifvit förändrad och den ursprungliga konventionen förstörd, hvarföre denna aldrig skall bli af allmänheten känd. Uti Italiens deputerads kammare har utrikesministern, under debatten om det nya lånet, förklarat, att Italiens utrikes politik var baserad på Frankrikes och Englands allians. Han erkände en stark sympati hos folket för Polen, men hvilken makts som helst kränkning af non-interventionsprincipen var en mycket betänklig sak och skadade såväl den makt, som intervenerar, som den, hvilken tillåter inblandningen. En del franska medicine studiosi hafva begifvit sig till Polen, för att bispringa de sårade. Insamlingarne i Frankrike till förmån för de sårade polackarne röner stor framgång.