De storsta grymheter Ha UMVat 1) pÅÅmd Min öfvat i Tomanow. Öfverste Emanow kommenderade der 2 kompanier infanteri, 200 kosacker och 2 kanoner. De våra voro 100 man, hvilka ej voro i stånd att mäta sig med den 8 gånger starkare fienden och efter en kort tiraljörsskärmytsling, hvarvid vi förlorade 5 man och fienden ungefär ett lika antal, drogo de sig tillbaka till byn Pasleki. Fienden vågade ej förfölja den lilla modiga hopen, utan ryckte in i den lilla tysta och värnlösa staden Tomaszow, öppnade en häftig kanoneld, och medan Emanow åt middag, började soldaterna plundra staden samt mörda innevånarne. De kringrände många hus, sköto under vilda hurrarop genom dörrar och fönster, bröto in i boningarne, nedstucko med bajonetter etc. En mängd offer föllo. Jernvägsförbindelsen mellan Warschau och Wilna är förstörd och bryggan öfver Liwce upprifven. Revolutionskomiten har uppmanats till nya penningeinsamlingar, hvilka ätven redan medfört godt resultat, och på ännu mera hoppas man. Resningen utbreder sig alltmera och friskarornas antal ökas samt organiseras i stor skala, sedan nu skickliga och ansedda militärer såsom Klapka, Mieroslawski m. fl. tagit det hela om hand. Polackarne slåss som lejon, ty de hafva intet annat val, än att segra eller dö. I Siematycze t. ex. varade striden mellan polackarne och ryssarne, under Maniukin, i två hela dagar och urartade slutligen till en ren gatustrid, der hvarje litet hörn måste blodigt tillkämpas. Sedan staden slutligen tagits af ryssarne, emedan polackarnes förstärkningar under Lewardowski inträffade för sent och Sobol förhindrades af en rysk kår att gå öfver Bug, blef staden bokstafligen jemnad med marken af ryssarne. Den ryske örversten v. Korff har skjutit sig, emedan han ej ville slåss mot polackarne. Förloppet var detta: En från Pilica till Ogrodziewic anländ rysk kolonn, skulle der dela sig; den ena afdelningen skulle under Korffs anförande marschera direkt på Miechow, den andra begaf sig under en annan besälhafvare till Olkusz. Då Korff skulle öfvertaga kommandot öfver den ena afdelningen, samlade han officerarne omking sig och sade till dem, att, då de order han erhållit som officer ej öfverensstämde med hans pligt som menniska, så måste han taga afsked, hvarpå han gick ett par slag omkring i rummet och så sköt sig. Af samma anledning har äfven ryske öfversten Ostrowski, född polack, skjutit sig. Tvenne ryska ingeniörofficerare hafva nyligen blifvit skjutna i Petrikau för förbindelser med insurgenterna. — Osäkerheten inom ryska armeen utbreder sig, och mest bland officerarne. Krakautidningen Czas af d. 20 februari meddelar en förfärande men intressant skildring öfver ryssarnes förbannelsevärda framfart i det arma Polen: De handlingar af vild grymhet, som begåtts af de ryska trupperna och om hvilka vi erhållit underrättelse från Ojcow och Miechow, framkalla hvarje hederlig mans harm mot de barbariska horder, som våga bära namnet regelbunden armk. Denna röst af harm och förakt rör dessa slafvars mongoliskagrymhet, och deras herrars byzantiska list skall genljuda genom hela Europa. En del af skammen skall aterfalla på deras chef, den ryske öfversten furst Bagration, som tillåter eller snarare befaller sina soldater att plundra, bränna och massakrera alla de trakter, genom hvilka han passerar. Efter att hafva med svärd och eld förödt alla köpingar och byar i den vackra och fredliga Oycowdalen, bemäktigade sig hans kolonn d. 18 på morgonen denna samma stad, som ett par dagar förut öfvergifvits af insurgenterna. Denna Polens, trädgård, med tillnamnet det polska Schweiz, kort förut betäckt med landthus och alla slags villor, är numera endast en hög af blodiga och rykande ruiner. Det är på flera ställen omöjligt att utmärka den plats, der byggnaderna funnos; man ser, att det österländska barbariet passerat derigenom, der utsående sitt eget element, förödelse och död. De, som ännu kunna naivt tro på Rysslands liberala afsigter, behöfva endast begifva sig till Oycow. Kroppar, som till hälften förtärts i elden, våra sjuka och sårade, qvarlemnade i lägret vid Oycow, hängande i träden och hvilkas ögon utstungits af bajonettstyng, se der den anblick som denna olyckliga stad i denna stund företer. Ej nöjda med att plundra! och mörda allt som kom i deras väg, tvungo furst Bagrations horder en del af befolkningen, smugglare och afskedade ryska soldater, att förena sig med deras plundringståg, samt lofvade dem strafflöshet och tillochmed chefens särskilda gunst. Det är klart, att befallningar afgifvits i öfverensstämmelse dermed. Flera afdelningar af dessa banditer hafva, ännu rusiga efter blodbadet, lägrat sig omkring Öjcow; den ena har tillbragt natten i Czajaskogen, den andra i den lilla staden Skala och hufvudstyrkan, under befäl af furst Bagration, har återvändt till Miechow, brännt och mördat, efter Kurowskis olyckliga försök. Vi hafva ännu inga underrättelser om hvad som tilldragit sig i Skala; ty alla vägar äro öfversållade med kosacker och gränsridare, som insurgenterna ädelmodigt nöjt sig med att afväpna, sedan de gjort dem till fångar, och hvilka preussiska regeringen fört ekiperade och ånyo beväpnade tillbaka öfver polska gränsen. Staden Miechow, på vägen från Kielce till Krakau, har undergått samma öde som de föregående. Det skulle vara för långt att här uppräkna listan öfver de fredliga medborgare, som massakrerats i sina hus, öfver hustrur, barn och mördade gubbar. Många embetsmän hafva omkommit under de rasande soldaternas kulor eller bajonetter, alla byarne i trakten hafva försvunnit under massaker och plundring. Guvernören i Lublin har tillsändt rege