Göteborgsposten – 2 mars 1863, sida 3

llva rjehan da. En nitisk tullbetjent. Från Belgien afsändes nyligen till ett grannland en mycket stor låda. Tullbetjenten som hade i uppdrag att visitera lådan, upptäckte i densamma en stor mängd små tangenter af egendomlig form och hvilka cj hade ringaste likhet med hvad som hittills passerat gränsen. Förvånad öfver denna upptäckt ville han undersöka saken närmare, men då han af allmakt tryckte på en af tangenterna gaf denne ifrån sig tt ljud, hviiket föreföll så misstänkt, att tullbetj-uten genast ansåg apparaten för en h lvatesmaskin och underrättade de civila och militara auktoriteterna derom, Samtidigt afgick bud till afsändaren att han ögonblickligt skullo infinna sig för att afgifva förklaring. Några timmar senare ankom den bekante mekanikern och kompositören Gregory från Brissel, hvilken då upplyste alla de närvarande om at den förmenta helvetesmaskinen ej var något annat an ett af honom nyligen uppfunnet klaviatur. Efter denna upplysning skild. s wan åt, litet snopen öfver att se det skräckinjagande instrmentit förvandladt till den oskyldigaste sak i verlden. En slug smugglare begagnade sig emellertid följande dag af tilldragelsen och sände öfver gränsen en annan stor låda mod iullpligtiga varor, dolde under ett annat slags klaviatur. Då lädan öppnades utbrast tullbetjenten: Det är ju samma historia som i går! och lät, för att icke utsätta sig för smädelse, lådan passera utan vidare undersökning. Då sakens rätta sammanhang senare kom i dagen, utskrattade man för andra gången betjenten, hvilken man efter den dagen kallar La machine infernale (helvetesmaskinen.) Snabb kur. Då den sedvanliga fastlagsoxen för en vecka sedan förevisades i Paris hände sig i en folksamling, som väntade på att få se underdjuret, att en karl blef omkullkörd af ett åkdon, hvars ena hjul gick öfver hans ben. Man skyndade sig att komma den olycklige till hjelp. Skaffa fort hit en kirurg! ropade några. Nej svarade den sårade utan att röra sig, det är en snickare jag behöfver. Det var verkligen blott ett träben som blifvit afbrutet, och en tillkallad snickare lagade det så skickligt, att arbetet var färdigt innan tåget med fastlagsoxen anlände. Nägra medicine studerande, som varit vittnen till händelsen, mötte sedermera några kamrater och talade då om densamma liksom om ett slags underverk, sägande att den opererade redan promenerade omkring bland hopen. De nyankomne ville ej tro på detta kirurgiska mästerstycke, Man slog vad och dessa uppgingo slutligen till en summa af 200 fres, hvilka skulle användas till ett gemensamt kalas. Då i detsamma fastlagsoxen visade sig, utropade en af vadhållarne: ÅJag ser vår man der borta; sedan tåget passerat, kunnen I sjellva göra er öfvertygade om att hans ben varit af och att man nyss agat det. Snart kunde de klentrogna sjelfva öfvertyga sig om sanningen af de andres uppgifer och funno, då de sågo att benet var aftrå, utt de förlorat vadet.