Lady Audleys Hemlighet. Roman af Miss Braddon. Öfvers. fr. engelskan. — Om jag nöjde mig med att låta min vän hvila i hans undangömda graf, skulle troligen någon främling, som aldrig hört Georg Talboys namn, genom en ren slump upptäcka huru han dött. Detta skulle kanhända ske i morgon — kanhända ock tio år härefter eller efter en mansälder, när den — den brottsliga handen är så kall som hans egen. Om jag kunde låta saken hvila — om — om jag kunde lemna England för alltid och med afsigt undvika all möjlighet att uppspåra mera af hemligheten, så skulle jag göra det, jag skulle göra det med glädje och tacksamhet — men jag kan det icke. En hand, som är starkare än min egen, manar mig framåt. Jag ville hvarken begagna mig af era svagheter eller andras, men jag måste fortfara, det står ej att andra. Om ni vill varna någon, så kör, det. Om den hemiighet, som jag kommer närmare med hvarje dag, med hvarje timma, angår någon, för hvilken ni intresserar er, så må denna person fly, innan jag hinner mitt mål. Må alla de, som genom sitt onda handlingssätt utsatt sig för möjligheten af straff, resa från detta land — må de resa sin kos, och man skall ej förfölja dem. Men om de förakta er varning — om de