Göteborgsposten – 28 februari 1863, sida 2

gemensam monark och gemensam diplomati. Det kan ej betviflas, att icke detta program allvarligt förhandlas mellan Frankrike. England och Osterrike, och att dessa makter vilja bygga på den hänförelse för Polens sak som gifver sig tillkänna öfverallt i hela Europa, och hvilken så uppdritvits mycket genom Preussens mot all folkrätt och moral stridande uppträdande. Men det finnes, utom Preussens inblandning, äfven en annan omständighet, som skall nödsaka makterna att skyndsamt ingripa i den polska frågan, och det är den hårresande, omenskliga grymhet som ryska soldatesken ohejdad utöfvar i de trakter af det arma Polen, der den rycker fram. Ett djupt medlidande för de lidande polackarne gilver sig äfven tillkänna öfverallt, och härvid är isynnerhet märklig den omständigheten, att den officiela parisertidningen Patrie öppnat subskription för sårade polackar, hvilken åtgärd naturligen skall komma att vinna stor efterföljd öfver hela Europa. Ryska regeringen skall omöjligen kunna blunda för det anlopp, som sålunda göres mot henne af hela det civiliserade Europa, och framhärdar hon i sitt hittills iakttagna system, skall möjligen Polen gifva anledning till ett nytt 1854, men af större resultater än detta, alldenstund Österrike nu säkert ej skall visa den olyckligt svaga hållning, som det då förrådde. Då de åtgärder, som vidtagas utanför Polen, i denna stund äro af vida mera betydelse, än hvad som tilldrager sig derinom, sammanfatta vi här de senaste underrättelserna derom. Från Paris skrifves, att hrr St. Marc Girardin och pater Gratry inlemnat den förut omnämnda petitionen om Polen till franska senaten, som äfven emottagit den. För sakens vigts skull, vill man med snaraste behandla denna adress, fastän det sker utom ordningen, och man väntar fortfarande att regeringen skall vid tillfället uttala sig öfver den polska frågan. Det är i väntan derpå, som pariserbörsen visar en mycket mörk uppsyn och papperen sjunka. Patrie meddelar, att franske utrikesministern Drouyn de Lhuys afsändt en i mycket vänskaplig ton hållen, d. 20 d:s daterad note angående Polen till den kejserlige ambassadören i Berlin. I densamma ogillas den rysk-preussiska konventionen och ntvecklas vidare den tanken, att Preussens medverkan till undertryckande af upproret möjligen skulle kunna drifva Preussens polska undersåter derhän, att vilja göra gemensam sak med insurrektionen. — Ryktesvis berättas från Berlin, att Preussen vägrat emottaga Frankrikes föreställningar. Med Preussen måste naturligtvis här menas den hedervärde konung Wilhelm I; ty oenighet lär ha uppstått emellan honom och ministeren Bismarck, så att denna skall afgå. Konungen framhärdar dock fortfarande i sin blindhet, och har åt den öfver hela Preussen hatade Nanteuffel, den reaktionäraste bland de reaktionära, uppdragit att bilda ny ministår. Det är i systemet; men nalkas det icke till revolution äfven i Preussen, vore det märkligt. Hvad en revolution der i denna stund vill säga, kan en hvar ana. Den preussiska regeringen fortfar att förfölja de för polska stämplingar misstänkta. Sålunda har polisen hos i Berlin boende polackar tagit i beslag 300 handgranater, och flera arresteringar af polackar ha vidtagits. Ryska regeringen tyckes ha illa upptagit den rörelse, som konventionen med Preussen väckt, och söker att genom sina organer öfverflytta hela ansvaret på den allierade. En korresp. från Petersburg till Corr. Stern beklagar sig sålunda öfver, att Preussens beteende bereder Ryssland olägenheter, och uti den i Paris utkommande ryska organen Le Nord heter det: De polska angelägenheterna, hvilka erhållit en alldeles utomordentlig vigt, sedan underrättelsen ingick om Preussens intervention, sysselsätta alltjemt sinnena. Denna intervention utdömes af hela den europeiska pressen, fastän det icke saknas precedencer (under ungerska kriget marscherade de ryska trupper, som ilade Österrike till hjelp, genom österrikiska området), och de bäst underrättade tidningarne kasta ej ansvaret på Ryssland, som troligen alldeles icke anmodat om någon intervention(?), utan på Preussen, som man tillägger planer, hvilka alldeles icke stå i någon förbindelse med den polska frågan. I Englands underhus har Griffith förfrågat sig, huruvida det är sannt, att tvenne genom Preussen resande polska studenter blifvit häktade i Thorn. — Lord Palmerston förklarade sig icke ha derom någon kännedom. — Henessy önskade, att regeringen skulle meddela parlamentet en afskrift af den rysktpreussiska konventionen. Layard svarade, att regeringen ej eger någon afskrift, hon känner blott af hörsagor till innehållet. Grefve Russells svar i öfverhuset på lord Ellenboroughs förfrågan, huruvida depescher TY