Göteborgsposten – 27 februari 1863, sida 3

ulvarligt motstånd. Preussens konventiont med Ryssland har mycket bidragit till den nedslagenhet, som gripit ledarne af upproret, och ryssarnes framgångar i södern, hvarigenom de skola lyckas tilltäppa detta revolutionens enda luftrör, har äfven stor del deri. Den förhoppning man gjort sig om utbrottet af en vidsträcktare rörelse i sjelfva Ryssland har ifven svikit, och de ofantliga truppmassor ryska regeringen nu på alla håll mobiliserar i de som osäkra ansedda provinserna, för att injaga tvekan hos de revolutionära, gifva ej heller någon gynsam utsigt till att verkligt kraftig medverkan för Polens befrielse är att från detta håll vänta. Möjligen kunna dock oanade gunstiga omständigheter inträffa; men de måste då komma snart, på det att det arma Polen ej må alldeles förblöda och döende qväfvas. Ännu skola vi några veckor bortåt få höra omtalas enstaka träffningar, deri de så godt som obeväpnade polackarne skola utveckla sin vanliga hjeltemodiga tapperhet mot den råa ryska soldatesken, men, tyvärr, vi befara att det är numera fåfängt utgjutet blod — det skär oss i hjertat, att nödgas uttala dessa misströstans ord. Dock, man skulle alldeles för mycket misströsta om sanningens och det rättas seger, ifall man ansåge resningen skola bli utan hvarje lycklig verkan. Den allmänna meningen i Europa har blifvit för djupt upprörd af resningen, den har med en enda blick skådat in uti Rysslands djefvulska statskonst mot ett undertryckt folk, och vid denna dystra upptäckt gifvit till ett sympatetiskt smärtans skri-, ett rop af harm och ogillande öfver denna nesa för våra dagar. Det är nu en omisskännelig pligt för de folk, som njuta af och älska frihet, att ställa sig på den förtryckta nationalitetens sida och ständigt gifva den bevis af sin tillgifvenhet; det är jemväl en helig pligt för den allmänna meningens organ, för den tusenstämmade pressen, att allvarligt och med ihärdig kraft föra Polens talan samt draga despotismen inför allmänhetens domstol vid hvarje af densamma begången neslig och förtryckande handling. Men det är först och främst och just nu af hufvudsaklig vigt för de regeringar, hvilka göra anspråk på att gå i spetsen för civilisationen, att utöfva den tryckning de förmå på Rysslands czar och allvarligt, ja, kategoriskt säga honom, det han måste hålla sig till besvurna fördrag; ty Europa skall, sedan det nu verkligt fått ögonen öppna, aldrig medgifva, det polska nationen utplånas ur de lefvande folkens antal. Det är detta resultat resningen haft, och dess betydelse bör ej förbises. Enligt senaste underrättelserna, har Kurowski, hvilken anförde de polska friskarorna uti de för dem olyckliga träffningarne vid Miechow, skjutit sig, sedan han funnit sig misstrodd och öfvergifven af sitt folk, hvilket i spridda hopar skyndade till Langiewicz i Staszow. Till jernbanestationen Kattowitz i Schlesien hafva anländt talrika polska familjer, hvilka flydde för de anryckande ryssarne. Dessa hade d. 21:ste anländt till Zomkowitz och väntades följande dågen till Sosnowice. Deras marsch betecknas likt Hunnernas, som svedde sjelfva marken der de framgingo. Ett ögonvittne skildrar t. ex. med dessa bjerta, sasaväckande färger deras infall på grefve Leopold Poletyllos egendom vid Woyslowice i guvernementet Lublin (Poletyllo är medlem at polska statsrådet, tillsatt af kejsar Alexander sjelf): -Torsdagen d. 12 d:s kl. 3 e. m. underrättades jag om, att ett detachement ryssar, infanteri, kosacker jemte två kanoner, nalkades. Förutom domestikerna befunno sig på besök å slottet godsherrens svåger samt hans andre son, öfverste Dunni och kapt. Kulm, godsegare i trakten. Hvarken Woyslowice eller dess grannskap hade förut visat sig upproriska, alla de tillstädes varande trodde derföre, att trupperna endast ville marschera igenom. Försigtigtvis skickade likväl statsrådet damerna och barnen till ett rum i första våningen, under det herrarne qvarblefvo dernere i salongen. Efter en stund ljödo flera skott och straxt derpå marscherade infanteriet upp från båda sidor om slottet med tvenne kanoner, gjorde halt 100 steg från boningen, bröstade af kanonerna och riktade dem mot hufvuddörrarne. Grefve Polytello hann ej komma ut på trappan, för att inbjuda truppernas befälhafvare till ett samtal, förrän en stark salva ljöd och kanonerna utspydde karW. g af hälan I Ach ÄA