Göteborgsposten – 27 februari 1863, sida 1

———————— —765t4 — — — — ——— fann. sig, men Robert sköt det fruktade vapnet undan och drog barnet från dess plågerska. — Gossen är mycket bra, sade han, om ni blott vill låta honom vara i fred ifem minuter. Nå, Georg, sätt dig på mitt knä och tala om det vackra fruntimret. — Jag skall tala med er om det vackra fruntimret, derföre att jag tycker så mycket om er, sade han. Morfar har förbjudet mig att tala med någon om henne, men jag skall likväl låta er få höra hvad jag vet om henne, emedan jag tycker om er, och emedan ni vill låta mig gå i skola, Det vackra fruntimret kom hit en natt — länge sedan — och så längesedan, sade gossen skakande sitt hufvud med en min, uttryckande ett stort afstånd i tiden, Hon kom, när jag icke var på långt när så stor som nu — och hon kom om natten — sedan jag lagt mig, och gick upp på mitt rum och satt och grät vid min säng — och hon lemnade qvar uret under min hufvudgärd, och hon — Hvarföre gör ni grimacer åt mig, mrs Plowson? Jag får tala om det för denne herre, tillade Georg hastigt i det han vände sig till enkan, som stod bakom Roberts skuldror. Mrs Plowson mumlade orediga ursäkter som skulle innehålla att hon var rädd att master Georg var bevärlig. — År det icke bäst att ni väntar tills jag sagt detta, innan ni täpper till den stackars gossens mun? sade Robert skarpt. Om man vore misstänksam, kunde man sluta af ert sätt att ni och mr Maldon vore i komplott, och att ni vore rädd att något kunde komma ut genom gossens tal, Han steg upp och betraktade mrs Plowson, då han sade