dlCTGIIVAaS: Fördragen hafva utstrukit Polen ur nationernas antal, de hafva skurit det i tre delar och gifvit en bit ät hvardera af de trenne delande stormakterna, hvilka åtagit sig att i blod qväfva dess smärtans skri (Cavours term på pariserkongressen om Italien). Dessa fördrag ha dessutom ingått utanför nationaliteterna och emot dem af diplomatien, till förmån för den sig så kallande europeiska jemnvigten, hvilken man alltjemt sträfvar efter att bibehålla och som alltid störes, emedan den icke är grundad på principen af folkens autonomi. Det är samma fördrag som styckade Italien och gaf Lombardiet och Venedig åt Österrike; hvilket likväl icke hindrat Solferinos svärd att sönderslita åtminstone ett af bladen i 1815 års traktat, och Italien att åter blifva en nation, oaktadt de reformer Österrike infört i Lombardiet, oaktadt de reformer som alla de af Wienorkabinettets politik inspirerade furstarne lofvade eller tillochmed utförde till förmån för det öfriga. af halson. De förtryckta nationerna utgjuta ej sitt blod för den eller den förbättringen. För dem är det en fråga om lif eller död. De tala ett gemensamt språk; de tillhöra ofta en annan race, de hafva ett ursprung, en religion, egna traditioner och förhoppningar, de hafva rätt att vara hvad de varit, med ett ord, att åter blifva hvad de icke äro, nationer, och de tro ej, att styrkan och öfvermakten kunna beröfva dem denna rätt. Vi kunna ej förebrå polackarne för det modiga försök, som de nu betala med så smärtsamma uppoffringar. Förr eller senare har martyren sin palm. Efter tio års förlopp hämnades Solferino för blodsutgjutelserna i Brescia. Nej, Polen skulle icke sedan snart ett halft sekel tillbaka utgjuta det dyrbaraste af sitt blod, för att förbättra några grenar af sin förvaltning; det är ej en reform af sin styrelseform som det begär, det är nationalitetens återupprättande. Det är en fransk halfofficiel tidning, som så oförtäckt uttalar sig. I Paris vill man veta, att man uti de po