Från Utlandet. Uti den aktade tidskriften Revue des Deux Mondes har herr Forcade i ett varm språk tagit Polens försvar. Han yttrar der bland annat: Vid äsynen af sådana ogerningar (som de hvilka bedrifvits i Polen), känner man ej allenast smärta, utan äfven bitter kränkning. De menniskor, som man så behandlar, äro förenade med oss genom de mestlefvande band, som fästa folken vid hvarandra. De tillhöra en nation, hvilken sedan sekler tillbaka lefver i den vestra civilisationens krets. Deras religion är vår. De hatva i minnesvärda dagar räddat kristenheten. De hafva med oss deltagit i samma krig, de hafva delat våra segrar och olyckor. De hatva gifvit oss ej allenast generaler och soldater, utan äfven lärda, skriftställare, ministrar. Vi hafva med dem haft de angenämaste sociala förbindelser. Och vår vänskap är ej tillräcklig, för att skydda dem från en dylik behandling af en regering som dock tyckts ifrigt söka vårt förbund! Ja må man veta det i Ryssland och öfverallt denna tanke kränker Frankrike. Vi vilja ej vara orättvisa emot kejsaren af Ryssland och ännu mindre emot ryska nationen; men vi skola ej heller förstå hvar