i Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Tunnbindarelärlingen Anders Jonsson, femton är gammal, men som ändock haft tid att vara i lära i åtskilliga yrken och hos många mästare, stod igår anklagad för att från Enkan Fredlund i Haga ba tillgripit en jernbandad vattentunna, hvilken i förgår afton blifvit lemnad stående i en vedbod hörande till enkan Fredlunds bostad, men i går morse ej kunde återfinnas. F. anmälde genast för den i samma hus boende poliskonstapeln Söderling sin förlust och denne begaf sig tillen i närheten boende tunnbindare för att fråga om någon derstädes försält eller vela försälja ifrågavarande tunna. Svaret blef nekande, men tunnbindaren upplyste tillika, att en pojke, som bodde i ett närbeläget hus, nyss försålt tunnstäfver till honom. Pojken, som ej var någon annan än ofvannämnde Anders Jonsson, var ej för tillfället hemma, men då han efter en stund återkom, gick Söderling efter honom och fann i en vedbod ifrågavarande tunna stående. Då pojken igår undergick förhör och polismästaren vände sig till honom med yttrandet: ÅJasä, du har redan börjat på att idka sjelfförsörjning! blef hans svar helt naivt: fJa. Han erkände således att han föröfvat stölden, och hade han dervid ingått i vedboden, som varit olåst, samt utan vidare omständigheter medtagit tunnan. — Tunnan hade ny kostat fem rdr. — Målet hänvisades till rådhusrätten. — Manspersonen Gustaf Wilhelm Nilsson var igår inställd i Poliskammaren såsom saknande bostad och sysselsättning samt dessutom misstänkt för att från drängen Elias Pettersson ha tillgripit en denne tillhörig brun doffelrock. Nilsson hade några nätter fått ligga i ett stall vid Sillgatan, hvilket sköttes a! Pettersson och derunder haft tillfälle att taga reda på hvar denne brukade hänga rocken. Emellertid voro i lördags afton Pettersson, Nilsson och en tredje person på samma gång inne i Löfgrens källare vid Sillgatan. Nilsson gick dock under tiden ut, men återkom efter en stund. Man förmodar att han under tiden knipit rocken. Följande söndagsmorgon häktades han såsom varande i saknad af bostad, men ingen rock kunde då hos honom anträffas, förmodligen emedan han redan försålt densamma. Under söndagsnatten blef dock troligtvis den okände köparen af plagget ångerköpt eller om det skedde af fruktan för stt upptäckas, alltnog rocken hade under natten blifvit inkastad i förstugan till det bus, som af Pettersson beboddes, och hittades på morgonen derstädes. En knif samt ett par ludna handskar som legat i fickorna voro dock försvunna. — Vid polisförhöret förnekade Nilsson all kännedom om stölden och som inga bindande bevis mot honom förekommo fick anklagelsen förfalla; deremot förelades han att, såsom försvarslös och straffad för snatteri samt tvenne gånger inför ordningsman varnad för oordentligt uppförande, från cellfängelset inom åtta dagar skaffa sig försvar vid äfventyr att eljest dömas till allmänt arbete.