Göteborgsposten – 25 februari 1863, sida 2

varit — till en kristen, medveten af sin egen svaghet, angelägen om att ej vika från pligtens smala väg; rädd att rygga tillbaka från fullgörandet af den ovanliga uppgift, som ålagts honom och förlitande sig på att en starkare hand än hans egen skulle visa honom den väg han skulle gå. Kanske uttalade han sin första riktigt allvarliga bön den qvällen då han satt vid brasan och tänkte på Georg Talboys. När han höjde sitt hufvud efter en lång och tyst begrundan, var blicken klar och bestämd, och hvarje anletsdrag tycktes ha fått ett nytt uttryck. — Först rättvisa åt den döde och sedan barmhertighet mot den lefvande, sade han. Han rullade sin emma till bordet, putsade lampan och beredde sig att granska böckerna. (Forts.) Plockgods. En ung enka lät i vax förfärdiga en bild, föreställande hennes aflidne man. En tid derefter erhöll hon en tillbedjare, hvilken besökte henne en afton då hon ej egde några ljus hemma, och dessutom ej hade lätt att skyndsamt erhålla några. Förlägen frågade hon derföre sin piga Lisett om råd. Smält salig herrn, svarade pigan, hvarpå frun glad utbrast: o kors Lisott, hvad du är qvick! Ditt snille rusar fram som stormen. Smällt salig herrn i ögonblick, Sätt veke itn och ella i formen,