Göteborgsposten – 25 februari 1863, sida 2

ten. Det var ej lätt att afgöra om han sedan tagit bort dem eller om de blifvit borttagna sedan han försvunnit; men borta voro de. Robert drog tunga suckar, när ban lade den ena saken efter den andra tillbaka i den tomma kofferten, likasom han tagit ut dem. Han höll en liten packe trasiga böcker i handen och tvekade ett ögonblick. Georgs bibliotek var icke någon lysande samling af litteraturens skatter. Det bestod af ett gammalt grekiskt Nya Testamente och den latinska grammatika, som; brukades vid Eton, en fransk broschyr öfver kavalleri-exereisen, en omaka del af Tom Jones, hvars halfva läderband hängde vid en tråd, Byrons Don Juan tryckt med en så förderfligt fin stil art den tycktes uppfunnen enkom till fördel för okulister och optici samt en tjock bok i urblekt rödt omslag med forgyllningar. Robert Audley tillslöt kofferten och tog böckerna under armen. Mrs Maloney tog bort öfverlefverna af hans måltid, när han åter kom in i förmaket. Han lade böckerna på ett litet bord vid ett hörn af kaminen och väntade tåligt tills uppasserskan fullgjort sitt arbete. Hans sinnesstämning tilllät honom icke ens att söka tröst hos sin sjöskumspipa; romanerna i gula omslag på bokhyllan, tycktes fadda och onyttiga. Han öppnade en volum af Balzac, men hans onkels hustrus gyllene lockar dansade och darrade i ett glänsande svall både öfver Le peau de Chagrin med dess metafysiska bländverk och Cousine Bette med dess fasaväckande sociala skildringar. Boken föll ur bans hand och han såg huru mrs Maloney sopade askan i kaminen, lade nya kol