Göteborgsposten – 25 februari 1863, sida 1

dels sega; men sädan är denna verld — och det gör ju detsamma. Han skot otåligt bort sin tallrik efter att ha ätit några munsbitar. — Jag har aldrig ätit en god middag vid detta bord, sedan jag förlorade Georg Talboys, sade han. Här är så dystert som om han dött i nästa rum och aldrig förts bort att begrafvas. Huru lång tid tyckes ej ha förflutit sedan den septembereftermiddagen, — den septembereftermiddagen, då jag såg honom frisk och sund och sedan förlorade honom på ett så plötsligt och oförklarligt sätt som om en falllucka öppnats i den fasta jorden och släppt honom ned till antipoderna. XX. Orden som voro skrifna i boken. 1 Mr Audley steg upp från middagsbordet och gick til chiffoniern, der han förvarade det dokument rörande Georg Talboys, som han uppsatte. Han öppnade dörrarne, tog papperet ut ur den såsom oigtig betecknade lådan och satte sig vid sin pulpet för att skrifva. Han tillade flera punkter i dokumentet och räknade de nya punkterna lika omsorgsfullt som ban räknat de gamla. — Gud hjelpe oss alla, mumlade han, skall detta papper ge mig min första process? Han skref ungefär en half timma, lade papperet tillbaka