Göteborgsposten – 24 februari 1863, sida 2

llan fann sina rum i deras vanliga ordning. Geranierna hade blifvit väl ordnade, och kanarifäglarne hade för natten tagit sin tillflykt under ett fyrkantigt ylletäcke. som vittnade om den hederliga mrs Maloneys omtanka. Robert säg hastigt omkring sig i förmaket, och gick sedan efter att ha lagt hundarne på kaminmattan in i den lilla inre kammare, som tjente som toilettrum. Det var der han förvarade gamla kappsäckar, söndriga japanesiska lådor och annat skräp, och det var i detta rum Georg Talboys lemnat sina saker. Robert lyfte en kappsäck från en stor koffert och lade sig på knä framför densamma med ett brinnande ljus i sin hand noga betraktande locket. Det tycktes icke vara rubbadt, sedan Georg lemnat det efter att ha lagt sin sorgdrägt i denna gamla gömma med alla de öfriga erinringarna om sin aflidna hustru. Robert strök rockärmen öfver det läderbetäckta locket, hvarpå initialerna G. T. voro bildade genom stora gula spikar, men mrs Maloney, måtte ha varit den ordentligaste busförestånderska i verlden, ty hvarken kappsäcken eller kofferten var dammig. Mr Audley skickade en gosse efter sin irländska uppasserska och gick fram och tillbaka i förmaket ifrigt väntande hennes ankomst. Hon kom ungefär om tio minuter, och efter att ha uttryckt sin glädje öfver herins återkomst, afvaktade hon ödmjukt hans befallningar. — Jag skickade ofter er endast för att få veta om nägon varit här, det vill säga, om någon i dag begärt af er nyckeln till mina rum — något fruntimmer?