Göteborgsposten – 24 februari 1863, sida 2

O ————— ——— — Säg migzkarlens adress, mrs M. Irländskan visade honom till en liten gata bakom St. Brides Church, och dit gick mr Robert Audley genom den smutsiga massa, som enfaldiga londonare kalla snö. Han träffade smeden hemma, och lyckades, mot uppoffringen af hattkulle att komma in i den låga dörren till en liten öppen bod. En gaslåga lyste i det glaslösa fönstret, och i det lilla rummet inom boden var ett muntert sällskap, men ingen svarade på Roberts bholla! Skälet dertill låg i öppen dag. Det muntra sällskapet var för upptaget af sin egen munterhet för att böra några hvardagliga rop från den yttre verlden, och det var först när Robert gick in i den lilla grottlika boden och tog sig den friheten att öppna den till hälften af glas bestående dörren, hvilken skilde honom från de upprymda personerna, som han lyckades vinna uppmärksamhet. En mycket jovialisk tafla af Teniers skola visade sig för mr Robert Audley, när han öppnade denna dörr. Låssmeden med hustru och familj och två eller tre besökande af qvinnokönet voro skockade kring ett bord, som var prydt med två buteljer — icke simpla buteljer med den färglösa enbärsextrakt, som är så omtyckt af det lägre folket, utan riktigt portvin och sherry. Denna lemnade en brännande smak i munnen, så stark var den, och den var nötbrun, nästan onaturligt brun. Och portvinet var gammalt och godt, icke tunnt, faddt och förlegadt utan präktigt vin med styrka och sötma och hög färg. (Forts.)