Göteborgsposten – 24 februari 1863, sida 2

Ja det var jag visst, jag gick in och ut som man säger, ty jag har skurat trappan i eftermiddag, och jag började skurningen, när karlen arbetade med låsarne. — Jaså, ni gick in och ut hela tiden. Ifall ni kunde ge mig ett tydligt svar, så skulle jag gerna vilja veta hur lång var den längsta stund ni var ute, när smeden var i mina rum? Detta kunde mrs Maloney ej bestämma. Det var kanske tio minuter, ehuru hon ej trodde att det var så mycket. Det var kanske en fjerdedels timma, men hon var säker på att det icke var mer. Hon tyckte att det icke varit mer än fem minuter, men den trappan, nådig herre — och nu förirrade hon sig in i en afhandling öfver trappskurning i allmänhet och skurning af den trappa, som ledde till Roberts rum isynnerhet. Mr Audley drog den resignerade sorgens matta suck. — Det gör detsamma, mrs Maloney, sade han, smeden hade säkert god tid att göra hvad han ville göra, utan att ni märkt något. Mrs Maloney stirrade på Robert med en blandning af förvåning och oro. — Der var väl ingenting han kunde stjäla, nådig herre, bara fåglarne och geranierna och — — Nej, nej, det förstås. Det är bra, mrs M. Säg mig hvar karlen bor, ty jag vill gå till honom. — Vill ni icke först ha lite middag? — Jag går till amedem, innan jag äter. I det han tillkannagaf detta beslut tog han sin hatt och nalkades dörren,