— Fruntimmer? nej visst icke; intet fruntimmer har begärt nyckeln; nådig herrn menar väl smeden? — Smeden ? — Ja; smeden som nådig herrn beställt hit i dag. — IIar jag beställt någon smed? utropade Robert. Jag lemnade en butelj franskt bränvin i skänken, och den har väl mrs Maloney smort sig med, tänkte ban. — Jaha, den smeden som nådig herrn bedt se om läsarne, svarade mrs Malonvy. Det är den, som bor i en af de små gatorna nära bryggan, tillade hon, sålunda gifvande en tydlig beskrifning på hans bostads belägenhet. Robert höjde ögonbrynen i stum förtviflan. — Om ni sätter er och lugnar er, mrs M. sade han forkortande hennes namn för att undvika onödigt besvär, så skola vi kanske småningom förstå hvarandra. Ni säger att en smed varit här. — Ja det gjorde jag visst, sir! — I dag? — Ja just så, sir. Efterhand framlockade mr Andley följande förklaring. En låssmed hade kommit till mrs Maloney den eftermiddagen kl. tre och begärt nyckeln till mr Audleys rum hvilken han sade sig vara i behof af för att laga dorrlåsarne. Han sade att han hade erhållit uppdrag dertill af mr Audley i ett bref från landtstället, hvarest den herrn tillbragte julen. Mrs Maloney, som trodde karlens uppgift, hade släppt honom in i rummen, hvarest han stannade en half timma. — Men ni var väl inne hos honowm, när han undersökte låsarne? frågade mr Audley.