Senare Post. Den rysk-preussiska konventionen om Polen förorsakar mycken uppståndelse och alla de utländska tidningarne sysselsätta sig nästan endast med kommentarier öfver denna onekligen mycket märkliga händelse. Österrike vägrar att biträda densamma, oaktadt de underhandlingar man velat indleda med detsamma; af de franska och engelska utrikesministarne har den blifvit ogillad, skrifves det nu, dock utan närmare bestämningar. I engelska öfverhuset har den bekante lord Ellenborough interpellerat i ämnet, och grefve Russell har i sitt svar bekräftat, att en konvention verkligen ingåtts mellan Ryssland och Preusseu, uti hvilken ingår den bestämmelsen, att ryssarne och eventuelt preussarne få vid försöljandet af polackar öfverskrida gränsen (således bekräftas i allo de uti Europe meddelade uppgifterna). Russell förklarade vidare; det han för preussiska regeringen tillkännagifvit, att denna genom konventionen beträdt en vådlig politik och på visst sätt gjort sig medansvarig för orsaken till resningen, nemligen den af Ryssland tillämnade proskriptionen. Times gisslar på det skarpaste den preussiska regeringen, och säger bl. a.: Det bildade och upplysta Tyskland skall träda inom skrankorna för ett tyranni, hvilket är så odrägligt, att för dess undvikande unga män, hvilka uppvuxit i goda vilkor, under en så rå årstid som denna i stora skaror flyktat från sina boningar ut i skogar och moras. Vi kunna ej tro, att någon del af tyska folket skall gifva sitt bifall till ett så nesligt angrepp på national och mensklig rätt. Så mycket är säkert, att en sådan intervention som den preussiska regeringen tilltänker skulle göra slut på all den sympati, som råder emellan den och engelska folket. Om Preussens makt skall tjena ett sådant ändamål, om en ny helig allians, samvetslösare än en tidigare generations, verkligen söndersliter Polens förhoppningar, då skola engelsmännen utan medlidande betrakta hvarje olycka, som drabbar den preussiska monarkien.Om säktningarne vid Suchedniew och Wonchok lemnas nu följande dystra redogörelse: D. 1 febr. väntade den polske generalen Langiewicz med den af honom samlade styrkan om 2,500 man, hvaribland 400 skyttar, de öfriga försedda med liar, hvilka han sjelf anförde, sammanträffandet med den betydligt starkare fienden vid Suchedniew. Sammandrabbningen skedde på eftermiddagen och varade i 3:ne timmar. Polackarne behöllo valplatsen. 80 hästar blefvo tagna, 400 man (ryssar) tillfångatogos med vapen i hand, 50 stupade och 80 blefvo sårade. Polackarne fingo 11 dödade och 28 sårade. En annan afdelning om 1,800 man, deribland 300 skyttar, de öfriga liemänner och ryttare, afvaktade fienden i trakten af Wonchok d. 3 febr., under anförande af öfverstlöjtnant Johan Prendowski. Liemännen anfördes af Moreau, en från ryska hären förlupen officer. Moreau var en uppenbar förrädare; han utförde ej anförarens befallningar, angrep ej kanonerna och utsatte de