Göteborgsposten – 21 februari 1863, sida 2

Robert tände sin cigarr med ett guldpappersstycke, som Phoebe vikit för detta ändamäl och placerat pa kaminhyllan, samt rökte eftertänksamt några minuter. — Berätta mig om ställningar och förhållanden i Mount Stanning, mr Marks, sade han omsider. — Der är inte mycke att säga om dem, sade Lukas med ett sträft missljudande skratt. Af alla ledsamma hål, som en menniska kan komma i, är detta det odrägligaste. Jag vill inte säga att icke rörelsen lönar sig ganska bra; det kan jag då inte klaga öfver, Men jag skulle velat ha en krog i Chelmsford eller Brentwood eller Romford eller nånstans der det är en smula lif på gatorna, och det kunde jag haft om man inte varit så rysligt snål. Då Lukas yttrade dessa ord i hotande ton, såg Phoebe upp från sitt arbete och sade till honom. — Vi glömde brygghusdörren Lukas. Vill du gå med mig och hjelpa mig skjuta för regeln? — Brygghusdörren kan få vänta i natt, sade mr Mark. Jag har inte lust att gå ur stället nu, då jag satt mig för att röka i ro en stund. Han tog en lång lerpipa från ett hörn af kamingallret och begynte att långsamt stoppa den. — Lukas, jag är verkligen orolig öfver brygghusdörren, sade hans hustru, här stryker alltid folk omkring och de kunna lätt komma in, när rigeln icke är skjuten för. — Nå, då kan du ju sjelf gå och skjuta den för, svarade mr Marks. — Jag orkar icke lyfta den.