Göteborgsposten – 20 februari 1863, sida 2

rid U3kklAmucd-rdPreussens deltagande i försöket att undertrycka rörelsen i Polen utgör hufvudsakliga ämnet för de främmande tidningarnes kommentarier, och blir naturligtvis allmänt utdömdt. Vestmakterna hafva ock redan gjort Preussen föreställningar, England i ett hotande, Frankrike i ett varnande språk. Prins Napoleon har tillochmed inom franska senaten högt uttalat sig i ämnet och förklarat sig anse detta återupplifvande af den så kallade heliga alliansen såsom en förolämpning mot Frankrike. Preussiska regeringen skall dock sannolikt slå döförat till för dessa föreställningar, åtminstone att döma efter det svar premierministern Bismarck i dessa dagar gifvit de interpellerande polska medlemmarne af deputerade kammaren. Detta svar lyder hufvudsakligen sålunda: Afsigten med rörelsen i Polen är återupprättandet af det polska riket, om möjligt i dess fordna utsträckning. Regeringen har erhållit kunskap om, att man i det preussiska Polen afvaktar ett gynnsamt ögonblick för att sluta sig till rörelsen. Regeringen är förpligtad att skydda borgare och bönder mot presterskapets och adelns tvång och lockelser, och hon är fast besluten, att med kraft begagna alla de medel, som stå till hennes förfogande, på de ställen, der den allmänna säkerheten hotas. Tillsvidare skall preussiska regeringen sannolikt dock inskränka sig till att låta soldateskväldet tryckande hvila öfver Posen. Tysklands liberala tidningar äro utomordentligt bekymrade öfver den mellan Ryssland och Preussen afslutade alliansen och bekämpa detta steg. De frukta ej utan skäl för att detta förbund är lika mycket riktadt emot deras parti som emot polackarne, och att det skall bidraga till att ytterligare förvärrå Preussens ställning i Tyskland och Europa. Om det i Preussens polska provinser visat sig tecken till uppror, kunde dock öfverenskommelsen med Ryssland förklaras, fastän den ej heller derigenom blefve berättigad; men icke det ringaste häntyder i trots af Bismarcks påstående, på att polackarne vilja börja en kamp mot någon af de tyska makterna, tvärtom har man skäl att antaga, att de så mycket som möjligt vilja undvika allt, hvarigenom Österrike eller Preussen kunde oroas. Visserligen innehålla de reaktionära tidningarne en del bref från Preussens östligaste provinser, i hvilka det heter, att den största rörelse råder bland polackarne, att tyskarne känna sig hotade och att militären icke kan efterkomma alla de önskningar om bistånd, som ingå till densamma; men det tyckes ej kunna råda något tvifvel om, att dessa underrättelser fabricerats i Berlin eller åtminstone offentliggjorts på vink derifrån, eftersom det reaktionära partiet af alla krafter arbetar på att så hastigt som möjligt inveckla Preussen i Rysslands kamp. Den officiösa Donau Zeitung meddelar om ställningen följande: Telegrafdepescher och enskilda underrättelser från Berlin öfverensstämma deruti, att Preussen förbereder aktiva steg gentemot upproret. De större städerna i storhertigdömet Posen, Ostpreussen och öfra Schlesien antaga en krigisk sysiognomi, ötverallt hör man talas om mobiliseringar, belägringstillstånd, förstärkning af garnisonerna och trupprörelser. Korrespondenserna från dessa trakter, om hvilka pressen annars sällan tager notis, dväljas med synnerligt välbehag vid allehanda hotande symptomer, som de uppdaga eller tro sig uppdaga vid den ryska gränsen. I dessa spaltlånga berättelser hafva vi emellertid hittills förgäfves sökt ett enda faktum, som skulle kunna bekräfta, att upproretefortplantat sig till det preussiska området; tvärtom ser man af de senaste underrättelserna att insurgenterna lemnat den preussiska gränsen och dragit sig tillbaka till det inre af landet. I den liberala RationalZeitung angripes isynnerhet alliansen mellan Preussen och Ryssland, emedan erfarenheten visat, att kabinettet i Petersburg mottager alla erbjudna tjenster, utan att visa erkänsla, och endast handlar i sitt eget intresse, utan att bekymra sig om någon princip, under det preussarne måste låta sig nöja med den ära, som de röna genom att spela legitimitetens sriddare, År 1815 sade den helige alliansens beundrare, säger Xat. Zeit., att Preussen under det nya ordnandet af Europas törhållanIden måste ha en eller annan stark och pålitlig allierad, om det skulle kunna känna sig någorlunda säkert; men redan denna sats var oriktig. Om Preussen gått sin egen väg, följt sin egen kallelse och icke allierat sig med någon makt, skulle det ha varit vida mäktissgare, än det någonsin var under den heliga soller skenheliga alliansen, och Ryssland var i alla hänseenden hvarken lämpligt eller redo att i tidernas längd vara Preussens trofaste allierade. Vi hafva senast 1850 kunnat bedöma den ädle allierades karakter, då det ändtligen en gång var tillfälle att visa litet tacksamhet för de många välgerningar, som . 2 Af 55 2.. — gammandra