Göteborgsposten – 19 februari 1863, sida 2

materialier användes vid dess uppförande, så att vinden, som tycktes ha en synnerlig förkärlek för detta ställe, skulle kunna efter behag tillfredsställa sina nycker. Derföre hade uselt korsvirke användts i stället för duktigt murbruk och sten; de skröpliga taken uppehöllos genom svaga sparrar och bjelkar, hvilka hvarje stormig natt hotade falla ner på deras hufvuden, som befunno sig under dem. Dörrarne voro aldrig stängda utan stodo och slogo fram och tillbaka, fönstren voro inrättade så, att de släppte in drag, när de voro öppna. Detta ensliga landtvärdshus var verkligen sinnrikt hopfogadt, icke ett tumslångt stycke trä eller en murslef ler hade användts på den skröpliga byggnaden, så att det ej erbjöd en särskilt svag punkt för dennas outtröttlige fiendes anfall. Robert såg åt alla håll med ett matt leende fullt af resignation. Det var utan fråga ett ombyte, när man kom från Audley Courts komfortabla lyx, och det var ett eget infall, att den unge advokaten icke föredrog att återvända till sina trefliga rum i Figtree Court framför att slå sig ner i detta ödeliga byvärdshus. Men han hade medfört sina larer och penater i form at sin tyska pipa, sitt tobaksskrin, ett halft dussin franska romaner och sina begge fula fyrfota alsklingar, hvilka eutto och skälfde framför den lilla rökiga brasan, skallande smått gång efter annan för att låta förstå att du längtade efter förfriskningar. (Forte.)