Göteborgsposten – 18 februari 1863, sida 2

Sir Harry Towers af Towers Park i Herefordshire har erbjudit dig sin band, eller huru? — Har ni lyssnat vid dörren, mr Åudley? — N-j, miss Audley. Det strider mot mina grundsatser att lyssna, och jag tror att det är ett mycket besvärligt företag ; men jag är advokat, miss Alicia, och kan draga slutsatser af anledningar. Vet ni hvad slutsats bevisning vill säga, miss Audley? — Nej, sade Alicia, betraktande sin kusin nästan så, som en ung vacker panther skulle betrakta sin angripare. — Der kunde jag tro. Jag slutade till att baroneten skulle fria till dig, för det första, emedan han kom ned med håret benadt på orätt sida och ansigtet blekt som bordduken, för det andra emedan ban icke kunde äta någon frukost och satte kaffet i vrångstrupen, och för det tredje, emedan han bad att få tala enskildt med dig före sin afresa. Nå, hur går det Alicia? Gifter man sig med baroneten och skall stackars kusin Bob bli marskalk på brölloppet? — Sir Harry Towers är en ädelsinnad ung man, sade Alicia, i det hon ännu en gång försökte komma förbi sin kusin. — Men får han ja? svara på det. Skall man bli lady Towers med en präktig egendom i Herefordshire, sommarqvarter för våra jägare, ekipage och förridare för besöket hos pappa i Essex. Blir det så eller icke? — Hvad rör det er, mr Robert Audley? ropade Alicia häftigt. Ni bekymrar er icke om hvad som blir af mig eller