Göteborgsposten – 17 februari 1863, sida 2

många fruntimmer taga dylikt ogräs mellan läpparnes rosor — så var mycket nogräknad i valet af cigarrer. Mylady drog andan djupt, tog upp sin pensel och skrattade högt åt Roberts råd. — IIVad ni är besynnerlig, mr Audley! Stundom är ni mig en riktig gåta — — Alldeles som ni är mig, min kära tant! Mylady lade bort sina färger och sin portfölj och satte sig i en djup fönsternisch ett godt stycke från Robert. Hon började sy på ett stort tapisseriarbete — ett slags broderi, hvarpå för ett dussin år sedan mången Penelope öfvade sin skarpsinnighet. Då mylady satt i fönsternischen var hon skild från Robert genom hela rummets längd, och den unge mannen kunde blott då och då uppfatta en skymt af hennes vackra ansigte, som omgafs af en lysande gloria af gyllne lockar. Robert Audley hade nu vistats en vecka på slottet, men hvarken han eller mylady hade uttalat Georg Talboys namn. Men denna morgon, sedan de vanliga samtalsämnena blifvit uttomda, frågade lady Audley efter sin nevös vän -— efter den der mr Georg — Georg — sade hon tvekande. — Talboys, ifyllde Robert. — Ja, så var det — mr Georg Talboys. Det är, i förbigående sagdt, ett något besynnerligt namn, och han måste, att döma efter allt hvad man bört om honom, vara en mycket besynnerlig menniska. Har ni råkat honom nyligen? (Forts.)