Göteborgsposten – 14 februari 1863, sida 3

hvilka den norra omfattade Skaraborgs län och hade sitt hufvudsäte i Skara, den södra omfattade Elfsborgs län, hvartill hörer och äfven med hänsyn till föreningen kunde höra Dalsland, med hufvudsäte i Wenersborg, och hvilka föreningar kunde stå i vexelverkan till och med hvarandra? . PWenersborg är, derest Dalsland ingår i området för den södra föreningen, i alla afseenden passande till hufvudsäte; men skulle till området, som denna förening omfattar, icke Dalsland ingå, då torde Borås vara för densamma snart sagdt sjelfskrifyet hufvudsäte. Beträffande hufvudsätet för en Norra Westergötlands fornminneförening, så erbjuder sig dertill ingen mer passande plats än Skara, der ock på förhand finnes en icke obetydlig samling af fornsaker, och der föreningens samlingar lätt funne ordnande och vårdande händer, ehuru sådane ej heller vore att saknai Mariestad, hvars läroverk äfven lärer ega en ganska vacker samling. Bäst är väl dock äfven uti isräga varande fall att Åkyrkan står midt i byn. Hvad åsyftar en sådan fornminneförening? — Så frågar måhända någon. Derpå anhåller jag få svara med första och andra 8 af det Förslag till Stadgar för Föreningen till vård om Westergöthlands Fornminnen och Folkspråk, som af mig blifvit uppgjorde med ledning af mig från Nerikes samt Westmanlands Fornminneföreningar benäget meddelade stadgar, och som af dertill fullt vuxen omdömesman icke blifvit ogillade: Å 1 ,Föreningens syfte är att tillvarataga och varda Westergöthlands Fornminnen, ehvar dessa befinnas. Minnesmärken och fynd, i konstsaker och byggnader, i sång och saga, i solklif och språkegenheter, samt sprida kännedom om dessa och deras värde för Land och Folk. — 2. Foreningen uppmärksamme derföre: 1. Fasta minnesmärken såsom bautastenar, domaresäten. jettgrafvar, hällekistor, kummel, ringmurar, stensättningar, runstenar, hälleristningar med runor eller afbildningar, ättehögar, tingsoch offerhögar, kyrkor, slott, sådanes ruiner, fästen, vallgrafvar, märklige råmärken, m. m. dylikt, samt de sägner, som med sådane soremål sammanhänga. — 2 Fornsaker såsom yxor, hamrar, spjutspetsar, knifvar, pilar, grafurnor, svärd, spjut, bilor, hjelmar, harnesk, sporrar, prydnader 0. 8. v., vare sig af sten, metall eller annat; — kyrkornas gamla tillhörigheter af bilderverk, kläder, klockor, dopfuntar, grafstenar, inskrifter och afbildningar å sådane och å gamla vapensköldar, målningar, m. m.; — runstafvar, dryckeskäril, kladedragter, mynt, o. d.; — gamla handlingar, pergamentsbref, protokoller, m. m. sådant. — 3. Folket och sfolklifvet, såsom utseende, lynne, seder, bruk, klädesätt — skrock, vidskepelser, o. d. — 4. Berättelser om märkliga händelser med konungar, höfdingar, store män, krig, drabbningar och slag, såsom ock sagor om jättar, troll rå, tomtar, svartkonst, o. d. — äfvensom folkvisor, samt dessas melodier, om så ske kan. — 5. Namn på djur, växter och andra naturföremål, samt på orter och ställen, redskaper, göromål, der de kunna förekomma såsom egendomliga för trakten, samt 6. i samband härmed egendomligheter i folkspråket så väl till ord, som ordställningar och talesätt. Enhvar, som älskar Fäderneslandet eller Fosterbygdens Minnen, inser häraf på det tydligaste ej mindre nyttan än ock nödvändigheten af att en Fornminneförening bildas äfven inom Westergöthland, ett af Sveriges på Fornminnen rikaste landskap, och detta inses änuu tydligare då man tager i betraktande huru dessa minn-n mer och mer förskingras, förstörus, förblekna med hvarje löpande år — dessa minnen, som dock äro vigtiga blad af vårt Lands Saga. Men när skulle denna förening eller dessa Föreningar stiftas? Eu af de ärade män, som med mig i frågan brefvexlat, har föreslagit att, åtminstone hvaa Norra Westergötland angar, ett sammanträde borde utlysas i Skara vid vårterminens slut, då för examens öfvervarande der ärv samlade personer från de flesta delar af vårt landskap. Vid ett sådant sammanträde skulle öfverläggning om stadgar för föreningen ega rum, sådane antagas, föreningen bildas och träda i verksamhet. — För Södra Westergötland kunde ju sammanträde utlysas att hållas antingen vid något inom Elfsborgs län blifvande landtbruksmöte, eller ock vid den tid landsting kommer att hållas i länets residensstad, eller vid något större allmänt sammanträde i Borås —?— Sadan är den uppmaning, med hvilken jag tagit mig friheten åter framkomma till Westergötlands ärade befolkning; sådane mina tankar i fråga. Men ensam att uträtta något för den mig kära och i sanning alltmänt gagneliga saken har jag hvarken förmåga eller anseende nog. Det är derföre som jag anhåller att enhvar, som härutinnan med mig vill göra gemensam sak, täcktes öfverväga om lämpligaste sättet att kunna för Westgötalandskapet, sä en förening (eller flera) för uppbevarande at våra fornminnen! Synnerligen tacksam blir jag den, som godhetsfullt meddelar sin mening, sina förslager. Derat blefve ledning för hvad som skall framställas vid ett blifvande sammanträde. Slutligen vågar jag ödmjukast och forbindligast anhålla det samtlige de ärade redaktionerna af tidningar inom Westergötland täcktes godhetsfullt i sin helhet intaga förestående uppsats! Mulljö och Elmered d. 31 Jan. 1863. Claös Johan Ljungström.