Göteborgsposten – 14 februari 1863, sida 1

— Roberts vän har då icke ännu återfunnits, sade baronetten efter att ba läst annonsen för sin hustru och sin dotter. — IIvad det angär, sade mylady, kan jag icke låta bli att undra på att man är så dum och annonserar efter honom. Det är ju klart att den unge mannen var orolig och ostadig till lynnet — att han var ett slags modern irrande riddare, som eko kunde af någon dragningskraft qvarhålias på samma ställe. Fastän annonsen stod i tre på hvarandra följande nummer, lade familjen på slottet föga vigt vid mr Talboys försvinnande; och hans namn nämndes efter denna enda gäng hvarken af Sar Michael eller mylady eller Alicia. Alicia Audley och hennes vackra styfmor voro ingalund bättre vänner efter den stilla afton, då den unge advokater arit middag på slottet, — Hon är en liten fåfäng, lättsinnig, hjertlös kokett sade Alicia till sin newfoundlandshund Cesar, som var der unga flickans ende förtrogne, hon är en öfvad och utlärd ko kett. Och icke nöjd med att söka fängsla hälften af karlarn. i Essex med sina gula lockar och sitt dumma flin, ville hor locka min dumme kusin att bli hennes ödmjuke tjenare. Jag kan icke tåla henne. För att bevisa det sista påståendet behandlade mis: Alicia sin styfmor med en så påtaglig ohöflighet att sil Michael fann sig tvungen att göra sin enda dotter före. ställningar. — Den stackars lilla qvinnan är mycket känslig, son