Göteborgsposten – 14 februari 1863, sida 1

— — —— Veckokrönika. Skall man tro att det är första vingslaget af den hulda våren som vi hafva förmärkt? Eller, hvad skall man tro? Vi befinna oss nu i medlet af Februari månad, hafva ingen snö, ingen käle, ingen is; men i stället ler solen, såsom i går t. ex., så huldt och fryntligt som på en vårdag. De gamla spå oss vinter i Mars och April; men de unga kunna icke vara belåtna med ett sådant arrangement. De vilja hafva vinter med skridskofire och slädpartier i Januari eller Februari månad, derefter vilja de tåligt vänta på vårens och gökens ankomst. Och nu! Knappast en enda snödritva eller en frusen kanal — intet yttre vinterlif — och dock börja i Februari månad lärkorna, hvilka hoptals redan hafva ankommit, att jubla i den rena luften, öfverallt skjuter en vårlik grönska sina lifvande skott — hvad mer? Hafva vi ej vår, så bedrager oss antingen den nyckfulla vintern eller vår egen inbillning. En vår synes äfven bådas i teatraliskt afseende. Ej nog med att vår stad samtidigt gästas af violoncellisternas konung professor Servais och det beundransvärda barnet kgl. kammarmusikus Franz Pönitz, hvartill äfven i dag eller morgon kommer Maria Serato, utan vi hafva ätven den glada vissheten att under nästa vinter få hos oss ega ett inhemskt dramatiskt sällskap. Herrar Oscar Andersson, Pousette och Wilhelm Ähman har det nemligen lyckats att förhyra teatern under ett halft år från den 1 nästkommande September. Man kan ej nog glädjas öfver denna uppgörelse. Vi hatva nu den bästa förhoppning att få se en hel del mästerstycken i dramatisk väg gitvas på ett sätt, som ötverstigit hrr Michals, Elffors eller Smitts krafter; vi få en scen, som hvarochen förstår, en samlingsplats efter dagens arbete, der man andligen kan vederqvicka sig. Hvad det nybildade sällskapet angår, torde detta hufvudsakligast komma att bestå af medlemmar från den sig upplösande Mindre teatern, hvarjemte torde rekryteras wån svenska teatern i Helsingfors, som troligtvis kommer att upplösas, sunt från f. d. Anderssonska, numera Ahmanska sällskapet, hvilket endast till i höst disponerar hr Oscar Anderssons rika garderob, bibliotek, musikalier 0. 8. v, Den elegant utstyrda, 48 fot långa tacksamhetsadressen till H. M:t konungen i anledning af representationsförslaget har af stadsrullmåäktiges deputerade blifvit vederbörligen aflemnad å ort som vederbör, och våra fullmäktige hafva i Stockholm rönt det aktningsrulla mottagande, som bör tillkomma en dylk deputation från Göteborgs samhälle. Sålunda hafva de ej allenast varit inviterade till middag hos H. M:t konungen, utan äfven åtnjutit den uppmärksamhet, att hela det vid riksdagen samlade borgareståndet för dem haft en kollation. I går afton återkom större delen af de deputerade hit till staden, der man, såsom bekant är, inväntat deras återkomst, för att hålla den nu så mycket omordade reformbanketten. Såsom bekant redan torde vara kommer samtidigt att arrangeras en sexa, för dem hvilka af en eller annan orsak ej hafva tillfälle att deltaga i den större tillställningen, och teckningen för deltagande i densamma skall redan vara ganska ansenlig å de i boklådorna och å de förnämsta schweizerilokalerna framlagda listor, hvilka vid måndagsmiddag lära komma att indragas. Man har grundad förhoppning att åtskilliga af de personer hvilka deltaga i middagen äfven skola infinna sig å sexan, hvarigenom de båda tillställningarne få den åsyftade karakteren at en stads gemensamma opinionsyttring. Det har alltid förut varit vanligt, att ett