terskan hade undt en god brasa i i kaminen. Efter att ha ätit hälften af fårköttstycket (mutton chop) satt Robert orörlig framför bordet utan att läppja på sitt vin. Han rokade blott cigaren och stirrade på elden. — Georg Talboys har icke seglat till Australien, sade ban efter långvarigt och smärtsamt eftertänkande. Om han lefver, är han qvar i England, och om han är död, är hans kropp gömd någonstädes i England. Han satt och tänkte och rökade flera timmar, oroad a: af dystra tankar, som kastade en mörk skugga öfver hans ansigte, hvilken hvarken kunde förjagas af gasens lysande lågor eller af eldens röda flammor. Han steg upp från sin stol mycket sent om aftonen, sköt undan bordet, rullade sin pulpet till kaminen, tog fram ett stort ark papper och doppade pennan i bläck. Men efter att ha gjort detta, satt han stilla med pennan stödd mott handen och sjönk åter i djupa tankar. — Jag skall uppsätta en berättelse om allt som tilldragit sig från vår resa till Essex tills denna afton, börjande med sjelfva början. Han uppsatte denna berättelse i korta fristående meningar, som han räknade under det han skref dem. Den lydde sålunda: JOURNAL ÖFVER DE FAKTA, SOM ÅRO FÖR: KNIPPADE MED GEORG TALBOYS FÖRSVINNANDE SAMT ÖFVER ANDRA, SOM EJ DERMED HA DIREKT SAMMANHANG. Oaktadt sitt upprörda sinnestillstånd kände han sig fre: stad till stolthet öfver denoa titels oficiela utseende. Har