Men vi måste dock betrakta frågan från en något olika synpunkt än svenskarne. För dem är den en praktisk fråga för ögonblicket, för oss måste deremot dess hufvudsakligaste intresse bestå i de anvisningar det nya represemationsförslaget kan lemna oss för en framtida likartad förändring hos oss, vare sig i afscende å bestämningar att efterlikna eller också i afseende å atvikelser derifrån som möjligtvis borde göras. Hade vi derföre att ifrån svensk synpunkt bedöma frågan och hörde till dem, som hade att försöka att influera det svenska folkets opinion i saken, så hade vi förnämligast att fästa vårt ögonmärke på de stora fördelar det nya förslaget erbjuder framför det nu bestående förhållandet, och skulle obetingadt förorda dess antagande. Nu deremot, då vi endast ha att betrakta saken med atseende å den ledning den kan lemna oss för genomförandet af en representationsförändring äfven hos oss, måste vi mera bedöma densamma ur theoretisk synpnnkt samt jemföra det nya representationsförslaget med idealet, för att se efter om det icke kunnat göras ändå mera ändamålsenligt och om det icke vidlådes af några brister, som möjligtvis lätt kunnat undvikas. Svenskarne hafva att bedöma den svenska regeringens förslag säsom en proposition, som de måste antaga eller förkasta; vi deremot hufvudsakligast såsom material för ett framtida representationsförändringsförslag för oss sjelfva. Tidningen uttalar sig med bestämdt gillande af den i representatiousförslaget framskimrande grundsatsen, att gränsen för qvalifikationen att deltaga i val af representanter må ställas så, att de valberättigade i möjligaste måtto må omfatta alla dem som hafva faktiskt intresse för de politiska frågorna och att derifrån uteslutas endast dem, hvilka, emedan de ej hafva nägra äsigter, icke heller göra något till eller ifrån i hänsyn till den allmänna meningen. Deremot ogillar den med bestämdhet sättet, att uppdraga vissa valkretsar för valbarhet till andra kammaren. — Sjelfva dela vi denna åsigt, men tro att vår regering i detta afseende handlat med pröfvande öfverläggning och sästat, ehuru måhända för stort, afseende vid några enstaka olägenheter, som häraf visat sig i Danmark, genom det s. k. bondevännernas partis stundom mindre populära ställning till en mängd af dagens frågor. Det gläder oss emellertid att finna, det man i Finland verkligen är betänkt på att söka genomdrifva stora reformer. Dessa äro nödvänddiga för dess välgång, och Finlands välgång är oss kär. Från Wadstena har, enl. P.-T, till H. M:t konungen, sistl. tisdag, genom chefen för civildepartementet öfverlemnats en för sådant ändamål insänd, med talrika underskrifter af stadens innevånare bland samhällets olika klasser försedd adress, deri framföres stadens innevånares underdåniga tacksamhet för det nya verdermäle på H. M:ts landsfaderliga omtanka för nationens behof, till befrämjande af politisk och social utveckling, som II. M:t gifvit sitt folk genom det framlagda förslaget till nationalrepresentationens ombildning. Konungens resa. H. M:t konungens af telegram till G.-P. förut omnämnda resa till Norges hufvudstad d. 21 d:s kommer ej denna gång att beröra vår stad. H. M:t reser nemligen öfver Finnerödja, Kristinehamn, Karlstad, Kongsvinger etc., och uppvaktas under resan af kabinettskammarh. O. M. v. Knorring, adjutanten frih. Cederström och ordonnansofficeren frih. v. Essen. Riksdagen. Enligt hvad förut är bekant, har den kongl. propositionen om tillökning i anslaget å hofhållningssumman blifvit utan diskussion af tre stånd till statsutskottet remitterad. A riddarhuset deremot tog der konservativa partiet, representeradt af presidenten grefve C. G, Mörner och landsh. grefve Eric Sparre, initiativet till en diskussion öfver ämnet. Nämnde grefvar motionerade nemligen, att i stället för det af K. Mt. äskade extra anslaget skulle beviljas en tillökning af 170,000 rdr i det ordinarie anslaget;) i samma riktning yttrade sig frih. Hugo Hamilton, hr Wolffelt och R. T. Cedersiöld; grefve Anckarsvärd föreslog, hvilket af major Stjernsvärd såsom formlig motion upptogs, att anslå på en gång en million rdr, i stället för de under 4 år äskade 250,000 rdr. Hr v. Ehrenheim och frih. J. W. Stjernstedt ansågo, att man handlade mest grannlaga genom att bifalla hvad K. Mt. äskat, och att i frågor som denna man alltid borde —— (U—T——