half timma på ett längsamt bantäg, som skulle föra honom till sin bestämmelseort. Robert Audley var mycket ledsen öfver detta uppskof. Ett halft dussin fartyg kunde afgå till Australien, under det han spatserado fram och tillbaka på den långa platformen trefvande mellan bäraro och deras käror samt avärjande öfver sin otur. Han köpte ett nummer af Times och såg instinktlikt på den andra spalten med en sjukligt intresse för försvunna personer — söner, bröder och äkta män, som öfvergifvit slna hem för att aldrig återkomma eller låta höra af sig. Der stod en annons om en ung man, som blifvit funnen drunknad någonstädes vid hafstranden i Lambeth. — Tänk om det vore Georg! Nej telegrafdepeschen bevisade att svärfadren hade något att göra med hans försvinnande, och bvarje fundering rörande bonom måste utgå från denna punkt. Klockan åtta om aftonen kom han till Liverpool endast tidigt nog för att göra efterforskningar angående de fartyg som under de två sista dagarna afgått till antipoderna. Ett emigrantskepp hade afseglat kl. fyra samma eftermiddag, nemlig Victoria Regia till Melbourne. Efterforskningarnas resultat bestod i detta, att om han ville veta hvem som afrest med Victoria Regia, han måste afvakta nästa morgon och då vända sig till fartygets kom. missionär. i Robert Audley var kl. nio följande morgon på kontoret och var näst kontoristerna den förste som kom dit.