och bar den sjelf på sina starka skuldror, tills de hvilat ut eller hunnit fram. Se der befåälhafvaren och vapenbrodren! — Ej underligt då, att dödsbudet slog med bäfvan och håpenhet; att sorg och hjerteklagan förspordes öfverallt; att hela grannskapet i Vähla härad skyndade att deltaga i sorgehögtiden i Harbo kyrka. — Frid öfver den menniskovänliges minne! Det skall i hela den ort, der han verkat och gagnat, i kär och tacksam åminnelse länge lefva. Ett festtal. I Nerikes nya Allahanda läses följande: Strengnäs borgmästare, som heter Ekevall, har uppträdt på Karlsdagen med ett offentligt tal, hvilket Strengnäs tidning är nog oblid att aftrycka, sålunda görande sin stads hufvudman till ett mål för hela landets åtlöje och harm. Talet, hållet i den högre pekoralstilen, sänker sig dock stundom under fävettets gräns, såsom då Karlsbalena festtalare ordar om ven simpel svinpels, med denna benämning åsyftanae att utpeka någon, som skall hafva skrifvit obehageliga saker i endera Strengnästidningen. — Talaren förklarade sig naturligtvis vara sannerligen så liberal, så i grunden frisinnad, som trots någon-; men detta hindrade honom icke att med kraft och de vapen, som stå honom till buds angripa tidningspressen och opinionen, mot hvilka hrr Ekevall — en ny Don Quixotte — — företog sig att rida spärr. Han trodde nog, den värde borgmästaren, att representationsförslaget måhända kunde vara godt och helsosamt; men visst vore, menade han, att Stånden varit mäktiga och åstadkommit förunderliga ting. — Det egentligen märkliga härvid är, att Strengnäs balpublik lät, så vidt man af tidningarne kan finna, borgmästaren stå och hålla sitt tal till 5 tidningsspalters längd, och att han icke ens efter dess slut lär hafva blifvit från balen utvisad. Detta röjer en särdeles hög grad af fördragsamhet hos Strengnäs stads balpublik, då man icke kan ifrågasätta, att den i bildning och tal står på sin borgmästares ståndpunkt. Ortala bruk. I Norrteljebladet för d. 6 d:s läses: En för denna ort ganska glådjande nyhet kunna vi meddela, neml. att sistl. söndag en fest firades vid Ortala bruk för invigningen af de derstädes nybygda verkstäderna. — Efter det bruket från år 1760 innehafts af åtskilliga egare, inköptes det den 1 aug. 1861 af nuvarande egaren brukspatron J. E. Wellander, och befanns bruket dä vara i det mest förfallna skick så till åbygnader som verkstäder, hvilka senare bestodo af: en qvarn med 2 par stenar, en Båg med 2 enkla ramar, 2:ne spikhamrar och en stångjernssmedja med 2 tyskhärdar och en hammare samt en gammal Widholms blåsmaskin. Brukspatron Wellander, hvilken i 25 år egnat sig åt jernhandteringen och tjenstgjort på flera olika ställen, samt derunder samlat den erfarenhet som förvissade honom att af detta, visserligen då förfallna, bruk vore något att göra, enär läget med 3:ne 16 å 18 fot fall efter hvarandra, är ett det fördelaktigaste man vill önska sig, har nu visat hvad en man med kraftig vilja förmår uträtta. För denna ort är det i synnerhet glädjande att erfara att vid Ortala bruk för närvarande äro i full gång: qvarn med 2 par stenar för sammanmäld, 1 par stenar för stålsikt och ett grynverk: manufaktursmedja med 3 spikoch 2 kniphamrar med 11 härdar, derifrån således spikoch svartemide af alla för orten erforderliga sorter kunna erhållas ; stångjernssmedja med 1 tyskoch 2 franchecomtöhärdar samt 2 hamrar; ny blåsmaskin är der äfven uppsatt, nemligen en dubbelverkande 3eylinders blåemaskin. Alla dessa ofvannämda verk äro från egarens tillträde, således på den korta tiden af 1 och ett balft år, nybygda från grund, hvarjemte alla dammar och sumpar äro nybygda. En arbetarebostad för 10 hushäll är uppförd i ett prydligt tvåvåningshus, och dessutom har bruket på denna korta tid undergått en så total omändring, att detta på det fördelaktigaste vittnar om egarens håg att skapa trefnad åt både sig och underhafvande. Vi kunna ej annat än på det hjertligaste tillönska Ortala bruksegare all lycka och framgång i det stora företaget på samma gång som vi lyckönska denna orts invånare att åtnjuta alla de fördelar, som af denna anläggning dem erbjudas, och vi betvifla icke att egaren af Örtala bruk skall rikligen belönas för sina uppoffringar i en tid, då så många andra jernverksegare nödgats nedlägga sina verk till :c —L— nd och säg på den med belätenhet med pennan