Göteborgsposten – 13 februari 1863, sida 1

utan att få veta hvem han var eller hvad han ville! Hur kan jag veta om icke det var någon med ett bref eller en helening från Georg Talboys ? — Om det var sä, kommer han säkert igen, sade mrs Maloney lugnande. — Ja, han måste naturligtvis komma igen, om ärendet var af någon vigt. Saken var den, att från det ögonblick han funnit telegrafdepeschen i Southampton, han uppgifvit allt hopp att få böra något om Georg. Han trodde att en hemlighet var förknippad med hans väns försvinnande — något bedrägeri mot honom sjelf eller mot Georg. Kanske hade den unge mannens gamle snåle svärfar sökt skilja dem för det förmynderskaps skull, som anförtrotts Robert. Eller kanske, då äfven i dessa civiliserade dagar allt slags gräsligheter, som ingen mistänker dagligen begås — kanske hade gubben lockat Georg till Southampton och mördat honom för att komma åt de tjugetusen pund, som anförtrotts åt Robert för lille Georgs räkning. Men ingen af dessa gissningar förklarade telegrafdepeschen, och det var denna som fyllt Roberts sinne med en dunkel känsla af ångest. Brefbäraren kom ej med något bref från Georg Talboys, och den som knackat på dörren, hade ej kommit tillbaka mellan sju och nio; derför lemnade Robert Audley åter Figtree Court för att söka upp sin vän. Denna gång befallde han hyrkusken köra sig till Eustons jernvägsstation, och inom tjugo minuter var han på platformen och gjorde förfrågningar rörande tågen. Ewratåget till Liverpool hade afgått en balf timma, innan han kom till stationen, och ban fick vänta en och en