man har gjort mig orätt. Han aftorkado nägra verkliga tärar, idet han sade detta med gnällande, omklig ton. Kom lille Georg, det är tid på att den snälle lille mannen lägger sig. Kom med morfar. Ursäkta mig för en fjerdedelstimma, mr Audley? Gossen följde honom villigt. I dörren vände gubben sig om och sade i samma missnöjda ton: det är en dålig bostad jag måste tillbringa min ålderdom i, mr Audley. Jag har gjort många uppoffringar och jag gör sådana ännu, men jag har icke blifvit väl behandlad. När Robert blef ensam i det lilla mörka rummet, lade han armarne i kors och satt tankspridt stirrande på golfvet. Georg hade således rest sin kos, kanske fick han ett bref med förklaringar vid återkomsten till London, men det såg ut som om han aldrig mer skulle få se sin gamla vän. — Hvad det är besynnerligt att jag skall vara så fästad vid den karlen! sade han böjande ögonbrynen till midten af pannan. Rummet luktar gammal tobaksrök som ett krogrum, mumlade han, och det kan derföre icke skada att jag rökar en cigarr här. Han tog en sådan ur foderalet i fickan; der var litet eld i kaminen och han såg sig om efter en pappersbit at! tända cigaren med. Ett stycke skrynkligt halfbränt papper låg på mattar framför kaminen; han tog upp det och vecklade ut det föl att göra det mera lämpligt för ändamålet genom att viki det på andra hället. Derunder såg han tankspridt på denni tunna pappersbit; en del af ett namn väckte hans uppmärk dambet — en del af det namn, som mest upptog han