Göteborgsposten – 11 februari 1863, sida 2

— Det är ingenting, sade hon. Jag har, tyvärr, er hud som är ömtålig för det minsta vidrörande. Hon fortfor att spela, men sir Michael gick dit för at undersöka fläcken på sin kustrus vackra handlofve. — Hvad är det, Lucy, frågade han, och bur bände det: — Hvad ni äro barnsliga som lägga en sådan vigt vic ett lappri! sade Lucy Audley skrattande. Jag är något tank. spridd och roade mig häromdagen med att binda en band: stump så bårdt omkring min arm att der var en fläck nå jag tog af den. — Hm! tänkte Robert, mylady säger små barnslig: osanningar. Fläcken är af sednare datum än häromdagen: huden har nyss begynt att skifta färg. Sir Michael tog den fina handlofven i sin starka hand — Håll ljusen, Robert, sade ban, och låt oss se på denna lilla stackars arm! Det var ej en fläck utan fyra små purpurröda märker sådana som kunde lemnats af en stark hands fyra fingrar som gripit litet för härdt om den fina handlofven. Det är sann ätt ett smalt band som bundits för hårdt kunde lemna någrs sådana märken, och mylady försäkrade ännu en gång att om hon mindes rätt, de måste ha blifvit gjorda på detta sätt På en af dessa matt purpurfärgade märken var en mör kare färgskiftning, liksom om en ring, som burits på de stark: och våldsamma fingrarna intryckts i det späda köttet. — Jag är siker på att mylady säger osanning, tänkt Robert, ty jag kan ej tro bistorien om bandet. Han tog godnatt och farväl af sina slägtingar omkrin