Göteborgsposten – 11 februari 1863, sida 1

återställd till sitt vanliga goda lynne, sade han. Hon var mycket nedslagen i går med anledning af en motgång som träffade henne i London. — En motgång? — Ja, mr Audley, och den mycket smärtsam, svarade mylady. Jag erhöll härom morgonen en telegrafdepesch från min kära gamla vän och lärarinna, hvari hon lät mig veta att hon var nära döden och att, om jag ville se henne ännu en gång, jag skulle skynda mig genast till henne. Ingen adress fanns i telegrafdepeschen, och deraf slöt jag naturligtvis att hon bodde qvar i samma hus, hvarest jag lemnade henne för tre år sedan. Sir Michael och jag foro genast till staden och körde strax till det hus, der jag hoppades finna henne. Det beboddes nu af främlingar, som ej kunde gifva mig någon upplysning om min vän. Stället ligger ganska afsides, och der finnas ej många bodar. Sir Michael gjorde förfrågningar i de få som finnas, men efter att ha gjort sig ofantlig mycket besvär, kunde han ej upptäcka något, som kunde leda oss på spåren af den vi sökte. Jag har inga vänner i London och hade derföre ingen annan till biträde än min käre ädle man, som gjorde allt hvad han kunde för att finna min väns nya bostad, ehuru förgäfves. — Det var ett stort fel att ej sätta adressen i telasrafdepeschen, sade Roerbt. — När man ligger på dödssängen, är det icke så lätt itt tänka på allt sådant, mumlade mylady blickande föreorående på Robert med sina milda blå ögon. I trots af lady Audleys tjuaningskraft och i trots a