Göteborgsposten – 10 februari 1863, sida 2

Värden, som ännu var inne, säg upp, når Robert gjorde denna anmärkning. Hvad förunderligt kunde ligga i den enkla omständigheten att herren icke kom i tid till middagen? — Jag skall gå ock söka efter honom, sade Robert i det han tog hatten och gick ut. Men frågan var hvarest han skulle söka honom. Han var säkerligen icke vid forellströmmen, det var derföre icke skäl att söka honom der. Robert stod och funderade, när värden kom ut till honom. — Jag glömde såga er, mr Audley, att er onkel kom för att se er, fem minuter sedan ni gått; han bad mig helsa att han önskade se er och den andre herrn på middag hos sig i dag. — Då skulle jag icke undra, sade Robert, om Georg Talboys gått att göra sin visit hos sin onkel, Det vore icke mycket likt honom, men det är ju möjligt att ban gjort det. Klockan var sex, när Robert knackade på dörren til sin onkels hus. Han bad icke att få se någon af familjen, frågade genast efter sin vän. — Ja, svarade betjenten! mr Talboys hade varit der kl. två eller litet sednare. . — och icke sedan? — Nej, icko sedan. Robert frågade om betjenten var säker på, att klockar var två, när mr Talboys var der. Ja, fullkomligt säker. Han erinrade sig timman, eme