Göteborgsposten – 9 februari 1863, sida 2

— Jag skal gå till ,.Solen och bjuda de begge ynglingarne hit till middag, sade sir Michael, då han gick ut på morgonpromenad kring ägorna. Lady Audley sväfvade i det klara septembersolskenet från rum till rum; än satt hon vid pianot och sjöng en ballad eller första sidan af en bravuraria, eller spelade hon med snabba fingrar en briljant vals; än fladdrade hon kring ett bord med drifhusvexter och fuskade i trädgårdsmästareyrket med en silfverinfattad brodersax, som kunde anstått en elfva, och än gick hon till toalettrummet för att tala med Phoebe och få sina lockar ordnade för tredje eller fjerde gången, ty de kommo betänklig i oordning och gåfvo myladys kammarjungfru icke litet att beställa. På denna septemberdag tycktes hon vara så glad att bon ej kunde vara stilla eller sysselsätta sig med någonting. Medan lady Audley roade sig på detta tanklösa sätt, gingo de begge unge männen längs stranden af strömmen, tills de kommo till ett skuggrikt ställe, der vattnet var stilla och djupt och der pilträdens grenar hängde ned i vattendraget. Georg Talboys tog metspöet, men Robert sträckte sig raklång på sin resfilt, sättande hatten på näsan såsom skydd mot solen ; snart föll han i sömn. (Forts.)