vän att resa vid den utsatta tiden följande morgon, ty den unge advokaten vaknade med så stark hufvudvärk att han bad Georg beställa honom en kopp af det starkaste gröna th, som någonsin beredts på Solen och att dessutom vara god och uppskjuta resan till nästa dag. Naturligtvis samtyckte Georg, och Robert tillbragte förmiddagen liggande i ett halfmörkt rum med en fem dagar gammal Chelmsfordstidning att roa sig med. — Det är bara cigarrerna, sade han den ena gången efter den andra. Laga att jag kommer härifrån utan att råka värden, ty eljest blir här blodsutgjutelse af. Lyckligtvis för freden i Audley var det torgdag i Chelmsford, och den hederlige värden hade rest dit i sin schäskärra för att göra uppköp för huset — och kanske bland annat för att köpa ett nytt förråd sädana cigarrer som de hvilka haft så olycklig verkan på Robert. Den unge mannen tillbragte en lång, tråkig, enformig och onyttig dag. Emot skymningen föreslog mr Audley att de skulle gå till slottet för att be Alicia visa dem rummen. — Det kommer att fördrifva ett par timmar, och det vore ju stor skada att föra dig från Audley utan att visa dig det gamla stället, som på min ära förtjenar att ses, sade Robert. (Forts.)