Göteborgsposten – 6 februari 1863, sida 2

— Du har mycket snart ledsnat vid Audley, Robert, sade hon vårdslöst, men du har ju också inga andra vänner här än slägtingarna på slottet, då du säkerligen har det angenamaste umgänge i London, och — —. — Jag får der god tobak, mumlade Robert afbrytande sin kusin. Jag håller mycket af det gamla Audley, men när man måste röka torkade kålblad, så begriper du, Alicia —. — Resa ni då verkligen i morgon? — Bestämdt med extratäget då klockan fattas tio minuter i elfva. — Då går lady Audley miste om mr Talboys bekantskap, och mr Talboys går misste om tillfället att se den vackraste qvinna i Essex. — Den vackraste qvinna i Essex skulle ha föga utsigt att bli beundrad af min vän Georg Talboys. Hans hjerta är i Soutbampton, der han har en liten krushårig pojke ungefär så stor att han når till hans knän, som kallar honom den store herren och ber honom om syltade plommon. Jag skrifver till min styfmor med posten i qväll, sade Alicia. Hon bad mig särskildt säga henne hur länge ni skulle dröja här och om hon kunde hoppas få se er hos sig vid sin återkomst. Miss Audley tog fram ett bref ur fickan på sin riddrägt — en liten vacker biljett som kunde anstätt en få, så fin och glänsande var den. — Hvilken vacker stil! sade Robert. — Ja, är den icke vacker? se på den Robert. Hon lade brefvet i hans hand och han betraktade den