— Jag önskar att du reser till London i morgon med det första bantäget. Du kan droja der hela dagen sedan; jag vet att du har vänner i staden, och jag skall ge dig en fempundsnot om du gör com jag säger och icke talar om det för någon menniska. — Ja, mylady. — Se om dörren är riktigt stängd, och kom och sitt på pallen vid mina fötter. Flickan lydde. Lady Audley strök sin kammarjungfrus färglösa hår med sin fylliga, hvita juvelprydda hand, under det hon betänkte sig litet. — Hör på, Phoebe. Hvad jag vill du skall görs ar mycket enkelt. Det var så enkelt att det sades på fem minuter, och derefter gick lady Audley in i sin sängkammare och kröp ihop under ejderdunstäcket. Hon var en liten frusen varelse och begrof sig gerna i mjuka öfverkläder af atlas och pelsverk. — Kyss mig, Phoebe, sade hon, när slickan drog för gardinerna. Jag hör att sir Michael går i antichambren; det är bäst att du säger honom, när du moter honom att du skall resa till London med första tåget i morgon bittida för att hemta hos madame Fredrick win klädning för middagen på Morton Abbey. (Forts.)