— Det har jag också hört, mylady, sade flickan lugnt, men de måste vara bra dumma för att kunna säga något sådant, ty ers nåd är en skönhet och jag en stackars ful flicka. — sag icke så, Phoebe, sade den lilla damen stolt, du är lik mig, och dina anletsdrag äro mycket bra, det enda, som fattas dig, är färg. Mitt här är ljusgult skiftande i guld, ditt stöter i grått, mina ögonbryn och ögonhår äro mörkbruna och dina äro nästan — jag säger det ogerna, min kära Phoebe, men de äro nästan hvita; din hy är gulblek, och jag har rosor på kinderna. Men med en butelj hårtinktur, sådan som annonseras i tidningarna och en burk smink skulle man kunna få dig att se så bra ut som jag. Hon fortfor att prata en lång stund på detta sätt och talade om hundrade småsaker rörande sin kammarjungfru genom att förlöjliga menniskor, som hon träffat vid kapplöpningen. Hennes styfdotter kom in i toilettrummet för att säga henne god natt och fann frun och kammarjungfrun skrattande åt en af dagens tilldragelser. Alicia, som aldrig tilllät sig någon förtrolighet med tjenstefolket, aflägsnade sig harmeen öfver myladys lättsinnighot. — Borsta mitt hår litet mer, Phoebe, sade lady Aud ley så ofta som flickan höll på att sluta sitt åliggande, jag tycker det är riktigt roligt att prata med dig. Slutligen när hon hade gifvit sin kammarjungfru lof at gå, kallade hon henne hastigt tillbaka. Phoebe Marks, sade hon, vill du göra mig en tjenst? — Ja, mylady.