1on blifvit hans hustru och hans barns mor. llon låg 5 vå den lilla kyrkogården i Ventnor, och han hade beställt nennes grafsten för endast ett år sedan. Några tysta tårar öllo på hans väst, när han i det mörka rummets enslighet änkte på allt detta. Lady Audley var så trött, när hon kom bem, att hon iIndanbad sig att deltaga i middagsmältiden och gick genast ned sin kammarjungfru Phoebe Marks till sitt toilettrum. Hon var litet nyckfull i sitt förhållande mot denna flicka; stundom var hon mycket förtrolig, stundom ganska forbehällsam, men hon var en frikostig fru och flickan hade all orsak att vara belåten med sin plats. Denna afton var hon mycket upprymd, oaktads sin trötthet, och gjorde en liflig beskrifning på kapplöpningen och dem som bevistat den. — Jag är alldeles uttröttad Phoebe, sade hon. Jag är rädd att jag måste se faslig ut efter att ha tillbragt en hel dag i solbaddet. Ljus voro brännande på begge sidor om den spegel, framför hvilken lady Audley stod och knäppte opp nin klädning. Hon såg på tjenarinnan i det hon sade detta med de klara, strålande blå ögonen och de barnsliga rosenläpparna krusade till ett skälmskt leende. — Ni är litet blek, mylady, svarade flickan, men ni är så vacker som någonsin —. — Det var bra, Phoebe, sade hon kastande sig i ländstolen och lemnade sina lockar åt flickan som stod med borsten i handen för att ordna det rika håret för natten. Vet du, Phoebe, jag har hört folk säga att du är lik mig.