Göteborgsposten – 5 februari 1863, sida 1

kanta. Gå bort och tala med lady Audley; vi hem. Mylady var så grufligt trött att hon blott kunde småle ljuft och räcka en liten bandskbeklädd hand till sin mans brorson. — Ni kommer ju i morgon och äter middag hos oss med er intressante vän? sade hon med låg ooh matt röst. Hon hade varit kapplöpningshögtidlighetens förnämsta magnet och var trött af besväret att förtjusa halfva grefskapet. — Det var besynnerligt att hon icke trakterade dig med sitt eviga skratt, hviskade Alicia, när hon böjde sig öfver vagnsdörren för att säga Robert godnatt, men jag förmodar hon sparar det till ditt nöje i morgon. Du är väl förtjust i henne liksom alla andra? tillade den unga damen litet tvärt. — Hon är onekligen en intagande qvinna, mumlade Robert med lugn beundran. — Det kunde jag väl tro. Hon är det första fruntimmer som jag hört dig berömma. Jag, beklagar att du tycker endast om vaxdockor. Den stackars Alicia hade många tvister med Robert rörande hans egendomliga temperament, som gjorde att han kunde tillbringa sitt lif med fullkomlig belåtenhet och stilla nöje, men som helt och hållet hindrade hvarje gnista af entusiasm i alla hänseenden. — Hvad beträffar möjligheten att han kan bli kär, tänkte len unga damen ibland, så existerar den icke. Om alla skönheter på jorden voro uppställa framför honom och vänsen köra