Göteborgsposten – 4 februari 1863, sida 2

andtliga skönhet, ett dystert ställe nog för en så lislig person som f. d. Miss Lucy Graham, men den irikostige baroneten hade förvandlat det inre i den grå byggnaden till ett itet palats för sin unga hustru, och lady Audley tycktes så ycklig som ott barn, omgifvet af nya och dyrbara leksaker. I hennes lyckligare ställning liksom i den fordna beroende tycktes hon sprida solsken och glädje omkring sig avart hon gick. I trots af miss Alicias uppenbara förakt för sin styfmore barnslighet och själstomhet, var Lucy mera ilskad och beundrad än baronetens dotter. Sjelfva hennes barnslighet hade en tjuskraft, som få kunde motstå. Ett itet barns oskuld och uppriktighet strålade från. Lady Audeys vackra ansigte och lyste ur hennes stora och klart blå ögon. Rosenläpparna, den fina näsan, de ljusa lockarnas vall — allt bidrog att förläna hennes skönhet egenskap a! tidig ungdom och friskhet. Hon sade sig vara tjuge år, men man kunde näppeligen tro att hon var mer än sjutton. Hen. nes smärta gestalt, som hon gerna kläddo i tungt sammet och tjockt frasando siden så att hon såg ut som ett maskeradkladt barn, var så ungdomlig som om hon nyss lemnat barnkammaren. Alla hennes förströelser voro barnsliga. Hor tyckte hvarken om läsning eller om studier af något slag men desto mera om sällskapslifvet. För att slippa vara en. sam gjorde hon Phoebe Marks sin fortrogna och låg på er af sofforna i mitt praktfulla toilettrum afhandlande en n, drägt för ett förestående middagskalas. eller satt hon och pratade för denna flicka med sir Michaels presenter på knåe