Göteborgsposten – 4 februari 1863, sida 2

och sitt juvelskrin bredvid sig på atlasdynorna, medan hon räknade och beundrade sina skatter, Hon hade bevistat flera baler i Chelmsford och Cochegter och var genast erkänd såsom grefskapets första skönhet. Det hade varit svårt att finna i hela Essex en lyckligare varelse än lady Lucy Audley, Y bon var glad öfver sin rikedom och sin vackra boning, hon fick alla sina önskningar och nycken uppfyllda, hon beundrades och hyllades hvart hon gick, hon höll af sin frikostige man som bestod henne ansenliga nålpenningar, och inga fattiga slägtingar plågade henne genom sina anspråk på hennes beskydd och börs. De begge unge männen sutto länge qvar vid middagsbordet i deras enskilta förmak på värdshuset Solen. Fönstren voro alldeles öppna, och den friska landtluften blåste in på dem under måltiden. Vädret var herrligt; på trädens lof varseblefvos höstens första matta strimmor, den gula säden stod ännu på några falt, på andra föll den för den blanka lian, under det att man på de smala vägarna mötte stora med starkt byggda hästar förspända vagnar, som hemförde de gyllne förräderna. Den första beröringen med landtlifvet väcker hos hvar och en, som varit inspärrad i London under de varma sommarmånaderna, ett slags sinnlig förtjusning som näppeligen kan beskrifvas. Georg Talboys erser detta och i och med detsamma en känsla, som mera närmade sig njutning än någon som han dittils erfarit efter sin hustrus död. När de elutat sin middag, slog klockan fem. (Forts.)