Göteborgsposten – 3 februari 1863, sida 2

— Georg har ett eget lynne, sade gubben, han är bortskämd. v De återvände långsamt till huset och ännu en gång berättade Georg historien om sitt öfvergifvande af sin hustru, hvilket man ansett så grymt. Han talade också om de tjugotusen pund, som han vexlat föregående dag. Han hade ej bjerta att göra några frågor om det förflutna, men hans svärfar berättade att de några månader efter hans afresa flyttat till Southampton, der Helena gifvit pianolektioner och der de drogo sig temligen väl fram, tills Helenas helsa blef dödlig och hon angreps af den tärande sjukdom som slutade hennes lif. Liksom de flesta sorgliga berättelser var den mycket kort. — Gossen tycks hålla af er, mr Maldon, sade Georg efter en stunds tystnad. — Ja bevars, svarade gubben strykande gossens krusiga hår, Georg håller mycket af sin morfar. — Då är det bäst att han blir qvar hos er. Räntan på min förmögenhet blir ungefär sexhundra om året. Ni kan använda hundra pund på Georgs uppfostran och lemna det öfriga att tillvexa. Min vän här skall förvalta penningarna, och om han vill ätaga slg uppdraget skall jag göra honom till förmyndare för gossen, som jag för närvarande anförtror åt er vård. Men hvarför åtar du icke dig honom sjelf Georg? frägade Robert Audley. Emedan jag skall följa med nästa fartyg, som afgår från Liverpool till Australien. Jag skall trifvas bättre i mi.