Göteborgsposten – 3 februari 1863, sida 2

som förslår att återföra mig till Sydney, der jag skall börja på nytt mitt gamla arbete. Men det tycktes som om Georg varit bestämd att vara sjelf sin sons förmyndare, ty när han ankom till Liverpool, erfor han att ett fartyg nyss afgått, och att det nästa skulle afsegla först om en månad. Derföre återvände han till London och begagnade sig åter af Robert Audleys gästfrihet. Advokaten emottog honom med öppna armar, han afstod åt honom rummet med fåglarna och blommorna, och lät flytta en säng för sig sjelf in i sitt toilettrum. Smärtan är så sjelfvisk att Georg ej märkte de uppoffringar af egen beqvämlighet, som vännen gjorde. Han märkte blott att solen hade mörknat för honom och att han ej hade något mera att göra på jorden. Han satt hela dagen och rökte cigarr och stirrade på blommorna och kanarifåglarne, längtande efter den stund då han åter skulle vara långt borta på hafvet. Men när tiden då fartyget skulle afsegla nalkades, kom Robert Audley hem en vacker dag med hufvudet fullt af en stor plan. En af hans vänner, en annan af dessa advokater, som aldrig sträfva efter processer att föra, ämnade att tillbringa vintern i S:t Peterburg och ville att Robert skulle göra honom sällskap. Robert ville gå in derpå endast ifall Georg äfven följde med. (Forts.)